Starkaste människan jag känner!!
Idag går alla mina tankar till min mormor, jag håller alla mina tummar och tår för henne. Hon genomgår en tuff operation idag men eftersom hon är den starkaste människa jag känner, så tror jag det kommer gå så bra det bara kan gå. Men en operation är alltid en operation och man vill inte släppa de där knutna tummarna.
Puss och kram.
Kivik
I tisdags bar det av neråt underbara Skåne. När jag såg på kartan att en väg gick genom min mormors Bjärnum så var ingen tvekan om vilken väg vi skulle ta. Jag ville visa Fidde Bjärnum och peka ut alla platser som man har minnen från och som man har blivit lärd själv när man varit på besök. Det var ju inte länge sedan jag var här tillsammans med mormor och hälsade på hennes systrar, läs om det här!. Såklart blev det en vända på kyrkogården och lägga blommor hos momo Hertha och mofa Allan och titta på den fina kyrkan som är bredvid. Norra Åkarps kyrka och kyrkogård är så vacker tycker jag. Sen hade jag bestämt att vi skulle åka ner till Bjärlången, sjön i byn och ta en fikapaus. På vägen dit åker man förbi huset som vi alltid åker och tittar på, (och fotar, för att se hur det förändrats sedan sist) som en gång var i Vinborgs ägor. (Levinare: Ser ni att de tagit ner alla träden?!) Det är så vackert och ligger ett stenkast från Bjärlången. Men allt detta blev försenat då Fidde hade, vad vi trodde då, fått ett stort bett på låret. Så vi besökte vårdcentralen i Bjärnum för att höra vad vi skulle göra. Kortisonsalva fick vi som svar så vi åkte till apoteket och införskaffade oss detta innan vi åkte ner och tog oss en fika innan vi åkte vidare.
Sedan körde jag vidare mot Kivik, med ett kort stopp i Kristianstad. I Kivik väntar svärföräldrarna på oss och snabbt efter att vi kommit så satte vi oss i bilen och åkte runt i bygden lite. Titta nere vid Kiviks hamn och tog en fika och bokade bord för räkfrossa till kvällen. OM jag såg fram emot räkfrossan. Väntat hela sommaren att få vräka i mig räkor, varje gång vi åkt till piren så har vi prickat in fel dag. Så efter vi vilat lite och gjort oss i ordning så åkte vi tillbaka ner till hamnen och satte oss för att äta. Jag började nu må lite dåligt, men hoppades på att det var vatten som saknades. Men när jag hämtat första lasset med räkor så kände jag bara Bettan, ställ ner tallriken och gå till toaletten. Där blev jag kvar kan man säga. Kunde efter ett tag gå tillbaka och pilla i mig en baguettebit och tre räkor innan det var dags igen. Sen gav jag upp och la mig i bilen tills de andra var klara. Inte nog med att jag mådde pyton, jag hade ångest för att jag velat äta räkfrossa så gärna och så blev det inget av för mig och skämdes så för att notan blev dyr och jag inte åt det jag tagit till mig. Tyvärr är det inget att göra åt men det grämer mig och kommer att gro ett tag till. Väl hemma i husvagnen kunde jag pilla i mig lite havrefras med mjölk innan jag la mig för att sova.
Det bara vattnas i munnen på mig nu =(
Onsdag började vi dagen på Kivik's musteri. Där vi tittade på alla äppelsorter i trädgården, låtsasfabriken och såklart köpte en massa i deras butik. På väg därifrån kände jag att jag började må dåligt igen så vi skulle köpa något jag kunde gnaga på, men vi hann inte så långt innan jag var tvungen att låna Otto's bajspåsar till något annat på parkeringen vid Netto. Underbart! Sen kan man säga att musten gick ur mig. Jag som hade velat åka till Simrishamn ett tag, brydde mig inte speciellt mycket för jag mådde dåligt. Så tråkigt för jag ville verkligen fotograferat alla dessa söta gränder och hus. Och engagerat mig mer. Men ville bara ha vatten, digistive och vila. Vi traskade runt lite i värmen i alla fall. Jag med mitt illamående och Fidde med sitt onda ben, vi var ett par eländiga gäster svärföräldrarna fick på besök. Ber om ursäkt för detta! Men det är tur att de är så snälla och tar hand om oss. Tack för gästfriheten!
Efter en bit mat i hamnen i Simrishamn så åkte vi hemåt till husvagnen igen. Jag la mig en skuggan och vilade resten av eftermiddagen väldigt skönt. Svärfar gjorde grillad kyckling och stekt potatis till kvällsmat, det var gott det lilla och kunde äta innan det kom upp igen. Sen var den kvällen förstörd för mig och jag vill bara sova. Usch är så sjukt less på detta nu. Förstör ju alla trevliga och mysiga stunder. Hoppas det går över snart så jag kan njuta och må sådär bra som alla tjötar om att de gjort när de vart gravida.
Efter en bit mat i hamnen i Simrishamn så åkte vi hemåt till husvagnen igen. Jag la mig en skuggan och vilade resten av eftermiddagen väldigt skönt. Svärfar gjorde grillad kyckling och stekt potatis till kvällsmat, det var gott det lilla och kunde äta innan det kom upp igen. Sen var den kvällen förstörd för mig och jag vill bara sova. Usch är så sjukt less på detta nu. Förstör ju alla trevliga och mysiga stunder. Hoppas det går över snart så jag kan njuta och må sådär bra som alla tjötar om att de gjort när de vart gravida.
Torsdag bar det av hemåt, över Älmhult och in på IKEA en sväng. Kul men hittade inget speciellt. Nu vila och packa om inför Tallinn.
Göteborg och Robbie Williams
Sedan dagen jag införskaffade mig CD-skivan (ja, minns ni dem?) Robbie Williams - Live at Knebworth 2003 har jag önskat att jag var där. Sagt att när han kommer till Sverige nästa gång så ska jag gå. 2006 missade jag helt, men 2013 då, DÅ VAR JAG DÄR!
Det var i mellandagarna i julas, när vi satt och degade i soffan på Saltkråkan som jag såg att han skulle komma till Göteborg i juli och jag skrek ut till syster & co att vi måste gå. Per som är lika Robbie-frälst som jag, var på också, medan de andra två lite skeptiska för de är inte lika förtjusta som vi. Men i lördags när vi stod och lyssnade och njöt tror jag att varken Fidde eller Joanna ångrade sig. Jag njöt till fullo och var sjukt nöjd. Tyckte att de gamla låtarna, de som var med på skivan från 2003 var nästan identiska med känslan på skivan. De nya låtarna kunde han skippat, de var inte bra och då sjönk hela stämningen tyvärr. Jag vet inte vart de dåliga recensionerna kommer ifrån för jag var då inte besviken och tyckte inte det var dåligt. Jo, okej de nya låtarna men de var inte de jag var där för att lyssna på.
Och när showen avslutas med "Angels" och hela stadion sjunger med, även när musiken tystnar, då får man gåshud och vill liksom aldrig att det ska ta slut. Fantastiskt. Då glömde jag bort det fulla gänget som stod bredvid och typ PÅ mig hela konserten, de som dansade, skulle fota varandra hela tiden och som steg på mina fötter med sina klackar om och om igen.
Vi hade en helt underbar dag i Göteborg i lördags. Innan konserten så tog vi oss en matbit på stan, vi hittade ett helt ok ställe där alla blev nöjda till slut. Sen fick jag och Joanna springa fritt medans Fidde och Per laddade upp med ex antal öl på en uteserveringen vid avenyn, innan vi åkte tillbaka till hotellet och vilade och gjorde oss i ordning innan det var dags att äta igen. Ja, den biten pizza kändes lite onödig kanske men vi hade nog saknat den på kvällen om vi inte tvingat i oss den. Sen följde vi bara strömmen av folk som var på väg mot ullevi och i kön till ingången mötte vi inom loppen av 2 minuter tre välkända ansikten från hemifrån, dock träffade jag aldrig Felicia men vi ses snart ändå. (Hoppas ni hade lika kul som vi)
Efter den underbara konserten så hade vi bara några minuters gångväg hem till hotellet och det var skönt för jag var såå trött. Vi tog en stopp på hotellets bar innan vi gick upp och la oss.
På söndagen var det hotellfrulle och sedan gick bilen hemåt. Toppenlördag i Göteborg helt enkelt.
Medans de här på pajsarna drack öl så...
...vilade vi lite.
Vet inte om ni ser mig eftersom jag smälter in i golvet men det är jag som sitter bredvid Joanna ;-)
Vet inte om ni ser mig eftersom jag smälter in i golvet men det är jag som sitter bredvid Joanna ;-)
I veckan väntar en tripp till Österlen och passa på att snika sovplats i svärföräldrarnas husvagn ;-) Innan vi far till Tallinn med mina föräldrar i några dagar.
Hoppas ni har en fin semester och har lika härligt väder som vi har här i Småland.
Saker som gör en glad
Tror aldrig att jag blivit så här glad över att vågen står på 70kg, nästan 71kg igen. Sen jag blev gravid har jag gått ner 6kg sammanlagt och nu börjar jag gå upp igen så det känns bra. Mår mycket bättre nu än förra veckan och det känns så bra. Visst jag är jättetrött och orkar inte så mycket mer efter jobbet än att äta lite och ligga i soffan men hoppas på mer energi snart.
I tisdags firade jag och Fidde min systers födelsedag med att åka ut till sjön och gotta oss i solen efter jag slutat jobbet. Åt lite mackor därute och bara njöt i nästan två timmar, så skönt.
Igår var det inge vidare väder alls ju så jag var lite less när jag åkte hem men så såg jag att Fidde hade fixat disken och den stora tvätthögen som jag skjutit på ett bra tag så då blev jag riktigt glad igen.
Snart ska jag gå till mormor och hjälpa henne med maten för att vi ska äta lunch tillsammans idag. Det blir vi båda glada av och det brukar bli toppen gott och jag behöver mormors mat nu. Sen blir det jobb resten av dagen.
Ha en fin torsdag alla anonyma läsare ;-)
I tisdags firade jag och Fidde min systers födelsedag med att åka ut till sjön och gotta oss i solen efter jag slutat jobbet. Åt lite mackor därute och bara njöt i nästan två timmar, så skönt.
Igår var det inge vidare väder alls ju så jag var lite less när jag åkte hem men så såg jag att Fidde hade fixat disken och den stora tvätthögen som jag skjutit på ett bra tag så då blev jag riktigt glad igen.
Snart ska jag gå till mormor och hjälpa henne med maten för att vi ska äta lunch tillsammans idag. Det blir vi båda glada av och det brukar bli toppen gott och jag behöver mormors mat nu. Sen blir det jobb resten av dagen.
Ha en fin torsdag alla anonyma läsare ;-)
Två blir tre, som man säger
Ja, vid det här laget så vet väl "alla" ni som läser här denna bloggen att Fidde och jag väntar smått. Antingen har ni hört det från oss, Fidde rättare sagt, eller har ni hört det ryktesvägen i byn. Vi är väldigt glada såklart och väntar med spänning. Detta är ju något som vi längtat efter i några år!
Varit ett långt uppehåll här innan också för att jag har varken haft orken, energin eller alls vetat vad jag ska skriva. Det är ju mest detta som occuperar hjärnan för tillfället.
Sen ska tilläggas att jag inte mått prima direkt. Illamående, trötthet (tja, som alla andra gravida då förståss, inget unikt) och orkeslös. Kräkningar lite varann dag i några veckor. Men veckan efter midsommar var lite toppen kändes det som. Jag spydde konstant i två dagar och fick inte i mig något. Så jag blev inlagd några dagar på kk i Värnamo. Där fick jag en av dagarna lite energi och kunde få ur midsommar-inlägget från sjuksängen.
Hade det inte varit för att lokalerna är dötrista och man själv känner sig som skit, en urvriden trasa som luktar äckligt så hade man trott att man var på spa! Personalen på avdelningen var hur snälla och goa som helst, hjälpsamma och inget är något problem. Nu hade jag ju inga vrålhöga krav eller så men ändå. Jag hade väl mer krav på mig själv att jag skulle få i mig lite skorpor då och då. Så hade man bara klarat sig på bra personal hade jag kunnat stanna länge men nu krävs det ju mer och efter en natt och en dag var jag så less och ville hem, men skulle stanna en natt till och då fick jag ett litet sammanbrott ;-) Men det gick och jag kände mig mycket bättre dagen efter och kunde få i mig lite under helgen innan jag fick ett bakslag i tisdags igen. Men peppa peppa det var bara en dag och jag slapp bli inlagd med dropp igen. Jag har fått akupunktur och tabletter, så jag vet inte riktigt vad som hjälpt om det är de eller bara att det gått över, who knows! Huvudsaken är att jag mår mycket bättre, om än fortfarande väldigt trött, matt och lite snurrig.
Idag ska jag prova att jobba igen, var sjukskriven förra veckan och det, kan jag säga behövde jag! Börjar med lite mjukstart på 4,5h och hoppas jag ska orka med det.
En av dagarna jag låg inne så hade vi sedan länge ett bokat KUB-test så i min snygga sjukhussärk ledd av Fidde gick vi från ena änden av våning till den andra för att få se skorpan som vi döpt bebisen till, (eftersom jag äter så mycket skorpor) för första gången. Väldigt nervöst och jag hade ingen aning om hur jag skulle reagera och var väldigt orolig för dessa siffror som skulle komma i slutet av besöket. Men allt varit fint och det var verkligen en chock att se att det rör sig så vida pass i magen och man inte känner något alls av det. Vinka, sprattla och allt möjligt. Otroligt häftigt. Vill att det ska bli början på augusti nu så man får göra det igen ;-)
Skorpan vinkar lite...
