Den låååååånga hallen. De två första dörrarna till vänster är två badrum, tredje dörren är in till köket.
Sen på höger sida längre bort är först Alex rum och sedan Amandas. Rakt fram är vardagsrumsdelen.

 

Vardagsrumsdelen. På nästa bild står jag vid bokhyllan och tar mot andra hållet.

 

Till höger är alltså köksdelen och till vänster ser man ut i hallen igen.

 

Sån otrolig skillnad på denna lägenheten och den jag bodde i, herregud. Denna är såå fräsch i jämförelse och parkettgolv gör ju såå mycket!

Kl. 6.30 ringde alarmet och det var bara att stiga upp och plocka i ordning det sista och klä på sig kläder. Strax innan sju stod jag på Westbourne Parks tunnelbanestation och hoppade på tåget som tog mig till Hammersmith. När jag steg av tunnelbanan så fick jag ett sms om att flyget var framflyttat en timme, men att jag skulle checka in som vanligt. Väl i Hammersmith måste man gå över gatan för att ta en annan tunnelbane-linje och då började Oyster-kortet krångla. Typiskt, jag hade ingen ork att fibbla med det, men efter att ha blivit "nekad" ingång till tunnelbanan några gånger så fick jag äntligen passera =)

Hoppade på tåget till Heathrow och var framme där vid kl. 7.45. Flyget skulle ju gått 10.15 så man kan säga att jag var i GOD TID redan innan, men nu med en extra timme att slå ihjäl så kändes det segt.  Så när jag checkat in och dumpat mitt bagage i "bagage-drop" så satte jag mig ned på Bagel street och smaskade i mig en bagel och en pain au chocolat tillsammans med en cappuccino. När jag var klar där så var väl klockan halv nio. Jag var redan nu rätt uttråkad och rastlös men hoppades då på att efter passkontrollen och scanningen att jag skulle vara fullt upptagen med att hinna titta i alla affärer som fanns till förfogande. Jag blev jättebesviken på flygplatsen, hade förväntat mig mycket mer. Men visst jag var bara i en av de fem terminalerna men ändå. Fanns inte alls mycket roliga affärer och definitivt inget i min prisklass. Så det fick bli att kolla igenom bokutbudet på de olika bookshopsen och sen sätta mig och läsa i min medtagna bok.

Tröttnade på boken och tog en till vända för att titta runt lite när jag tycker mig höra att de ropar upp min flight i högtalaren och så tycker jag att de avslutar med "...please contact transfer desk..." (det är rätt ofta det är riktigt dåliga talare och högtalare på sånna här ställen, här om något ställe är det ju viktigt att man hör vad fasiken de snackar om). Så eftersom jag inte hade så mycket annat för mig så gick jag till SAS transfer desk och på vägen dit såg jag att flyget hade blivit framflyttat IGEN, nu till klockan 12.40. Ställde mig i transfer desken och försökte lyssna mig till vad som hände, men det var inte förens jag kom fram själv till luckan som jag blev lite lugn för det var inte inställt eller något, utan jag fick bara en matbiljett och hon sa att jag skulle avvakta tills 12.10 då vi skulle gå till gaten.

Handlade lite mat och sen satte jag mig för att läsa igen. Sneglade säkert 100 gånger på skärmen med alla flighter och gater för att se så att det inte flyttas mer eller canceleras. När klockan var 12.20 hade det fortfarande inte kommit upp någon gate på tavlan och jag började tro att det skulle försenas ännu mer. 12.30 dök det upp ett gatenummer och så ska alla ta sig dit, det tar ju en stund. Sen ska alla visa sitt boardningkort och pass och sen ska man sitta!! (folk fattar ju inte det utan ställer sig i kö direkt) och vänta på att de tömmer planet på folk och skräp. Så klockan var väl 12.45 när vi fick gå på planet (skulle alltså lyft 12.40).

(En stor parantes i berättelsen är att när man skulle gå på planet så började det pipa och tjuta på något ställe, precis där man gå på så om man stod där länge så blev man ju typ döv, jag hade tur och kom snabbt in men många fick stå utanför och vänta. Vänta på att folk ska, när dom hittar sin plats först kontrollera två gånger så att det verkligen står samma på boardningkortet som på hatthyllan och sen ska de krångla upp med väskan och sen ta av sig jackan. För att sen komma på att just det jag måste ju ha det och det och det i väskan för att till sist krångla sig ner i sätet och först då kan de som står i kö bakom gå förbi och fler kan komma in. Varför gör alla så här?? Blir så irriterad. Det är bara att ta ett kliv in vid sätena och sen när det börjar tunnas ut med folk kan man lägg upp bagage och krångla till det, man hinner det! Flygpersonalen fick säga till säkert 5 gånger om att man skulle låta folket gå förbi så de som stod utanför kunde då bli skonade från oljudet! Men ingen reagerar utan fortsätter som innan.)

Så när alla väl kommit till sina platser och flygvärdinnorna hade haft sin in case of emergency demonstration och kaptenen hade startat motorerna så var alla nog lättade att äntligen så åka iväg. Men nej, så säger kaptenen i högtalaren att det är fortfarande kö ut och att vi kommer att stå här i ungefär 30 minuter till. Suck. Så vi var nog inte iväg förens halv tre och då skulle min buss gått. Jag insåg att jag nog kanske skulle få springa till den andra bussen som Fidde hade bokat till mig som skulle gå 16.50.

När vi väl landade på Landvetter var klockan 16.40 och jag kände att jag skulle missa även denna buss. Så jag tog det lugnt och började titta runt efter andra bussar och flaxade med huvudet och då ser jag Fidde springa upp bakom mig. Jag blev så glad, rörd till tårar och lättad. Det var ju vad jag hade önskat att bli hämtade efter att väntat hela dagen men jag hade aldrig trott att Fidde skulle ta och göra det. Det är ju 10 gånger dyrare för Fidde att åka upp med bil än att jag skulle tagit bussen men det känns 1000 gånger bättre att bli hämtad!

Sen tjötade jag hål i Fidde öron på vägen hem så hemvägen kändes som en halvtimme max!

Väl hemma i Skillingaryd hade pappa fixat farmors bil så den låter inte längre så vi var uppe och hämtade den. Sen blev det soffläge hela kvällen med den fjärde Shrek filmen och Wedding crashers.

London var hur bra som helst, ledsen att jag inte hann mer, men det kommer fler gånger. Dock hade jag gärna skippat den sega hemresan!

På lördagen tog vi en långfrukost innan vi vandrade ner till Portobello road, som var smockfull som vanligt. Men det är ju så charmigt och mysigt ändå. Amanda provade säkert 10st pälsar och till slut hittade jag en som jag tyckte hon skulle prova. (Måste tilläggas att hon var väldigt tveksam innan hon fick den på sig) Men så fin den var. Så den blev köpt. Här nedan är en bild på henne i den.

 

 

Fika i solen längs Portobello är populärt.

 

 

Kvällen avslutade vi på biografen vid Leicester Square och en nyinspelad version av filmen Footloose.

På fredagmorgonen tog jag tunnelbanan till Hampstead och gick uppför backarna till det stora grönområdet som kallas Hampstead Heath. Vägen dit var verkligen pittoresk och jättemysigt. Parken i sig var också helt underbar, så tyst och lugnt. Toppen att hänga där på soliga dagar i London. Här kommer lite bilder från parken.

 

 

 

 

Kvällen avslutade vi i soffan med James Bond film och hemlagad mat.
Amanda granne kom in och hängde med oss under kvällen också. Jättemysigt.

Sitter nu pa flygplatsen och vantar pa att fa boarda. Fick ett sms nar jag satt pa tuben att flyget var framflyttat en timme sa nu har jag extra mycket dotid :( Snalla alla hall tummarna for att planet landar lite tidigare sa jag verkligen hinner med min buss, annars blir det lite spannande hur jag ska ta mig hem :)

Markt att ni kommenterat vadret och jag kan saga att det var verkligen underbart. London visade sig fran sin basta sida. Sol och klarbla himmel alla dagarna och inte farligt kallt, jag kunde ga i troja pa dagarna. Toppen.


Trodde jag skulle kunnat lagga in fler bilder fram mobilen men det kranglar och jag har knappt inget batteri kvar i mobilen sa jag maste spara tills jag kommer till Sverige. Men nar jag ar hemma sa kommer det massa bilder.

Ha de.

Ska försöka uppdatera bloggen så gott det går eftersom min sambo är så orolig av sig ;) 10.39 går tåget till Jönköping så nu måste jag rusa. I'll keep you posted!

 

 

 

Att läsa kartan kan vara knepigt ibland. Det är väl som med soppan. "Ju fler kockar...

Panteon

 

 

 

Fontana di trevi

 

 

 

 

 

 

Spanska trappan

 

 

 

 

Foro romano

 

 

 

Colosseum

 

 

 

 

 

Peterskyrkan i Vatikanen

 

I fredags valde vi, mamma&pappa och jag&Fidde, att åka iväg för att äta middag. Fidde var bättre i sin rygg så han hängde med också. Pappa hade läste i någon resguide om en by vid namn Greve så dit gick färden. Det var en bit. Även denna lilla by var urmysig med charmiga hus, balkonger, uteserverigar osv. överallt. Tyvärr var maten skit för de andra tre, min gick för en gångs skull bra att äta. Vi hamnade på en riktig turistfälla, men man måste ju göra det någon gång också. Det var den dyraste middagen på hela resan och jag & Fidde betalade 60kr för 50cl "Coca Cola". Fan, det grämer mig än!

Det tog någon dag innan Lukas vågade hoppa i vattnet, men sen så...

 

... var det nästan inga problem =)

 

 

Här bakom grinden låg vinkällaren som tillhörde huset.
Här nedan kommer bilder inne i vinförrådet.

 

 

Jag tror pappa eller Fidde tog denna bilden sista kvällen. Jag tyckte den var så mysigt. Här ser man köket, trappen upp till hallen och längst bort ser man dörren till Emilie och Richards rum.

Så här var hela huset, små trappor överallt. Jag älskar't.

 

Fidde och Lukas busade och lekte nästan hela veckan lång.

 

Cooling i brillor.

 

Den här gamle mannen har jobbat på Castello del Trebbio sen jag tror det var 1950-talet. Han är som en hustomte nu. När vi gick rundvandringen på slottet så berättade guiden om honom och hans historia. Han berättade att det var en gammal man klädd i gröna kläder och en grön hatt med en fjäder som tog hand om slottets trädgård och höll huset varmt under vintern. Vi kan inte kontrollera att allt stämmer men det var en fin historia. Jag blev överlycklig när jag fick syn på honom så jag var tvungen att smiga fram och fråga om det var okej att ta en bild. Och han satte sig i position och posade så fint.

 

Samma dag, söndag, som vi alla kom fram till vårt boende i trakterna kring Santa Brigida så åt vi alla mat tillsammans på slottets restaurang.

 

 

I högerkanten kan ni se slottet från "vår" gräsmatta på framsidan av huset.

 

5 minuters promenad ner till restaurangen och slottet. Här gick jag när jag skulle slänga in lite bilder här på bloggen. Det går smidigt ner, lite jobbigare uppför.

 

Middagsbordet med slottet i bakgrunden.

 

Synd att bilden blev så suddig men man kan ju se på ett ungefär så mysigt vi hade det den kvällen.

För en vecka sedan, på torsdagen, åkte alla (utom Fidde) in till Florens. Fidde hade gjort sig illa i ryggen och stannade hemma den kvällen. Jag, mamma och pappa strosade runt, tittade på den berömda medeltidabron Ponte Vecchio och kollade i lite affärer innan vi sa tack och adjö till den staden och åkte hemåt igen.

Bredvid Ponte Vecchio, som också är känd för sina många guldsmedsbutiker, hänger det en massa hänglås.
Jag tror att det är för att efterlikna "Kärleksbron" i Riga.
Nygifta par/kärlekspar "låser in" sin kärlek och kastar nyckeln i floden.

Ponte Vecchio

 

Ponte Vecchio's alla guldsmedsbutiker.
Fidde gjorde ett taktiskt val när han stannade hemma, hrm.

 

Florens sett från håll.

Idag för två veckor sedan tog vi bilen från Milano till kusten vid Rimini till en badort vid namn Cattolica. Där stannade vi till söndag förmiddag innan vi satte oss i bilen igen och for till några mil utanför Florens, till Castello del trebbio-boendet. Cattolica var mysigt även det. Här var det sol och bad som gällde! Hotellet var från typ 70-talet och det kunde kanske hottas upp lite, men personalen vägde upp. Herregud så trevliga man kan vara =)

Återigen kommer här en massa bilder.

Fidde drack bara en öl denna kvällen ;)

 

Stranden i Cattolica. Den var packad med solstolar och parasoller.

 

Och av människor.

 

En av kvällarna tog vi glass till efterrätt.
Mamma agerade fotograf och tyckte denna bild på mig vart "JÄTTEFIN!!!"
Jag vet inte om jag håller med...

 

Hotellet hade en sån söt liten fontän utanför, kunde inte låta bli att fota.

 

Utcheckning.
Då fick vi smyga bakom disken för att betala, charmigt.

För en vecka sedan, på onsdagen under vår vistelse i Toscana, valde vi att ta bilen ut till kusten för lite sol och bad. Vår bil åkte, vilket innebar Jag&Fidde och mamma&pappa men även Emilie, Richard och Lukas åkte med till samma ställe. Där vi tyvärr hade det sådär med vädret. På ett sätt var det skönt att det inte var sol hela dagen men en lite längre stund kunde den väl ha visat sig. Men vi hade det mysigt och avslappnande ändå. Framåt eftermiddagen kom också Emilies föräldrar och det andra paret Majken och Hasse till samma strand som oss och de doppade sig innan vi åkte "hemåt". På hemvägen ville vi ju äta någon stans så Lucca kom vi till slut överens om verkade vara ett bra ställe att stanna till på. Sagt och gjort. Oj, vad charmigt det var. Så pittoreskt och mysigt. Hela staden är omringad av murar från 1500-1600-talet. Vi tog oss en promenad uppe på murarna på vägen tillbaka till bilarna från restaurangen vi ätit på.

Här kommer bilder från förra onsdagen:

När solen gömde sig fanns inte så mycket annat att göra... =)

 

De vuxna diskuterar och barnen filosoferar.

 

Som Jamie's mamma Pam sa, "It looks just like a painting".

 

Förra lördagen, dagen innan vi åkte till Florens, alltså den 30e juli, så tog vi en sväng till lille-putt-landet San Marino. Vi stannade till i "centro storico", vilket är typ historiskt centrum. Det var så mysigt och sött allting. Det var medeltidsmässa under tiden också, så det gick runt folk i udda kläder och det kändes som man for tillbaka i tiden en aning. Utsikten var inte att klaga på heller. Jag låter bilderna tala.