Kivik
I tisdags bar det av neråt underbara Skåne. När jag såg på kartan att en väg gick genom min mormors Bjärnum så var ingen tvekan om vilken väg vi skulle ta. Jag ville visa Fidde Bjärnum och peka ut alla platser som man har minnen från och som man har blivit lärd själv när man varit på besök. Det var ju inte länge sedan jag var här tillsammans med mormor och hälsade på hennes systrar, läs om det här!. Såklart blev det en vända på kyrkogården och lägga blommor hos momo Hertha och mofa Allan och titta på den fina kyrkan som är bredvid. Norra Åkarps kyrka och kyrkogård är så vacker tycker jag. Sen hade jag bestämt att vi skulle åka ner till Bjärlången, sjön i byn och ta en fikapaus. På vägen dit åker man förbi huset som vi alltid åker och tittar på, (och fotar, för att se hur det förändrats sedan sist) som en gång var i Vinborgs ägor. (Levinare: Ser ni att de tagit ner alla träden?!) Det är så vackert och ligger ett stenkast från Bjärlången. Men allt detta blev försenat då Fidde hade, vad vi trodde då, fått ett stort bett på låret. Så vi besökte vårdcentralen i Bjärnum för att höra vad vi skulle göra. Kortisonsalva fick vi som svar så vi åkte till apoteket och införskaffade oss detta innan vi åkte ner och tog oss en fika innan vi åkte vidare.
Sedan körde jag vidare mot Kivik, med ett kort stopp i Kristianstad. I Kivik väntar svärföräldrarna på oss och snabbt efter att vi kommit så satte vi oss i bilen och åkte runt i bygden lite. Titta nere vid Kiviks hamn och tog en fika och bokade bord för räkfrossa till kvällen. OM jag såg fram emot räkfrossan. Väntat hela sommaren att få vräka i mig räkor, varje gång vi åkt till piren så har vi prickat in fel dag. Så efter vi vilat lite och gjort oss i ordning så åkte vi tillbaka ner till hamnen och satte oss för att äta. Jag började nu må lite dåligt, men hoppades på att det var vatten som saknades. Men när jag hämtat första lasset med räkor så kände jag bara Bettan, ställ ner tallriken och gå till toaletten. Där blev jag kvar kan man säga. Kunde efter ett tag gå tillbaka och pilla i mig en baguettebit och tre räkor innan det var dags igen. Sen gav jag upp och la mig i bilen tills de andra var klara. Inte nog med att jag mådde pyton, jag hade ångest för att jag velat äta räkfrossa så gärna och så blev det inget av för mig och skämdes så för att notan blev dyr och jag inte åt det jag tagit till mig. Tyvärr är det inget att göra åt men det grämer mig och kommer att gro ett tag till. Väl hemma i husvagnen kunde jag pilla i mig lite havrefras med mjölk innan jag la mig för att sova.
Det bara vattnas i munnen på mig nu =(
Onsdag började vi dagen på Kivik's musteri. Där vi tittade på alla äppelsorter i trädgården, låtsasfabriken och såklart köpte en massa i deras butik. På väg därifrån kände jag att jag började må dåligt igen så vi skulle köpa något jag kunde gnaga på, men vi hann inte så långt innan jag var tvungen att låna Otto's bajspåsar till något annat på parkeringen vid Netto. Underbart! Sen kan man säga att musten gick ur mig. Jag som hade velat åka till Simrishamn ett tag, brydde mig inte speciellt mycket för jag mådde dåligt. Så tråkigt för jag ville verkligen fotograferat alla dessa söta gränder och hus. Och engagerat mig mer. Men ville bara ha vatten, digistive och vila. Vi traskade runt lite i värmen i alla fall. Jag med mitt illamående och Fidde med sitt onda ben, vi var ett par eländiga gäster svärföräldrarna fick på besök. Ber om ursäkt för detta! Men det är tur att de är så snälla och tar hand om oss. Tack för gästfriheten!
Efter en bit mat i hamnen i Simrishamn så åkte vi hemåt till husvagnen igen. Jag la mig en skuggan och vilade resten av eftermiddagen väldigt skönt. Svärfar gjorde grillad kyckling och stekt potatis till kvällsmat, det var gott det lilla och kunde äta innan det kom upp igen. Sen var den kvällen förstörd för mig och jag vill bara sova. Usch är så sjukt less på detta nu. Förstör ju alla trevliga och mysiga stunder. Hoppas det går över snart så jag kan njuta och må sådär bra som alla tjötar om att de gjort när de vart gravida.
Efter en bit mat i hamnen i Simrishamn så åkte vi hemåt till husvagnen igen. Jag la mig en skuggan och vilade resten av eftermiddagen väldigt skönt. Svärfar gjorde grillad kyckling och stekt potatis till kvällsmat, det var gott det lilla och kunde äta innan det kom upp igen. Sen var den kvällen förstörd för mig och jag vill bara sova. Usch är så sjukt less på detta nu. Förstör ju alla trevliga och mysiga stunder. Hoppas det går över snart så jag kan njuta och må sådär bra som alla tjötar om att de gjort när de vart gravida.
Torsdag bar det av hemåt, över Älmhult och in på IKEA en sväng. Kul men hittade inget speciellt. Nu vila och packa om inför Tallinn.
Två blir tre, som man säger
Ja, vid det här laget så vet väl "alla" ni som läser här denna bloggen att Fidde och jag väntar smått. Antingen har ni hört det från oss, Fidde rättare sagt, eller har ni hört det ryktesvägen i byn. Vi är väldigt glada såklart och väntar med spänning. Detta är ju något som vi längtat efter i några år!
Varit ett långt uppehåll här innan också för att jag har varken haft orken, energin eller alls vetat vad jag ska skriva. Det är ju mest detta som occuperar hjärnan för tillfället.
Sen ska tilläggas att jag inte mått prima direkt. Illamående, trötthet (tja, som alla andra gravida då förståss, inget unikt) och orkeslös. Kräkningar lite varann dag i några veckor. Men veckan efter midsommar var lite toppen kändes det som. Jag spydde konstant i två dagar och fick inte i mig något. Så jag blev inlagd några dagar på kk i Värnamo. Där fick jag en av dagarna lite energi och kunde få ur midsommar-inlägget från sjuksängen.
Hade det inte varit för att lokalerna är dötrista och man själv känner sig som skit, en urvriden trasa som luktar äckligt så hade man trott att man var på spa! Personalen på avdelningen var hur snälla och goa som helst, hjälpsamma och inget är något problem. Nu hade jag ju inga vrålhöga krav eller så men ändå. Jag hade väl mer krav på mig själv att jag skulle få i mig lite skorpor då och då. Så hade man bara klarat sig på bra personal hade jag kunnat stanna länge men nu krävs det ju mer och efter en natt och en dag var jag så less och ville hem, men skulle stanna en natt till och då fick jag ett litet sammanbrott ;-) Men det gick och jag kände mig mycket bättre dagen efter och kunde få i mig lite under helgen innan jag fick ett bakslag i tisdags igen. Men peppa peppa det var bara en dag och jag slapp bli inlagd med dropp igen. Jag har fått akupunktur och tabletter, så jag vet inte riktigt vad som hjälpt om det är de eller bara att det gått över, who knows! Huvudsaken är att jag mår mycket bättre, om än fortfarande väldigt trött, matt och lite snurrig.
Idag ska jag prova att jobba igen, var sjukskriven förra veckan och det, kan jag säga behövde jag! Börjar med lite mjukstart på 4,5h och hoppas jag ska orka med det.
En av dagarna jag låg inne så hade vi sedan länge ett bokat KUB-test så i min snygga sjukhussärk ledd av Fidde gick vi från ena änden av våning till den andra för att få se skorpan som vi döpt bebisen till, (eftersom jag äter så mycket skorpor) för första gången. Väldigt nervöst och jag hade ingen aning om hur jag skulle reagera och var väldigt orolig för dessa siffror som skulle komma i slutet av besöket. Men allt varit fint och det var verkligen en chock att se att det rör sig så vida pass i magen och man inte känner något alls av det. Vinka, sprattla och allt möjligt. Otroligt häftigt. Vill att det ska bli början på augusti nu så man får göra det igen ;-)
Skorpan vinkar lite...
