Idag var jag barnvakt i några timmar. Vi lekte mest med dockan, lekte att det var en bebis som man var tvungen att ta hand om och vara försiktig med. Vi klappade, vaggade, matade och sövde dockan. Sen läste vi såklart alla böcker om och om igen innan mamma Joanna kom hem igen.

 

Efter det var det dags för fika och föreläsning med Adisa. Vi lyssnade på Emerich Roth, en överlevare från andra världskriget och koncentrationslägren. Väldigt intressant!! Även om man hört mycket av det han berättar förr, (vilket på ett sätt är skönt, för hur vore det om man hörde om detta för första gången först nu? När man är 25år?!?! Herregud, hemska tanke.) så kan man aldrig höra det för ofta eller för många gånger. Så viktigt att aldrig glömma bort!

 

Han är nu 88 år och har föreläst i 21 år, innan dess har han knappt pratat om detta, endast berättat för sina nära och kära. Men det var när han såg några unga pojkar på stan, unga pojkar gå runt och heila, som han kände att historian upprepar sig och folk behöver höra hans berättelse.

 

Han visade först en film på cirka en timme om hans liv. Sedan pratade han om orsakerna bakom varför människor - män oftast, som Hitler, Stalin, Mussolini och Pol Pot blir som de blir. Ursprunget till hat osv. Filmen visade så mycket hemska bilder så man fick ont i magen. Och när han berättar att han, när han kom ut från koncentrationslägret efter kriget, var 21 år och över 170 cm lång och vägde 35 kg tappar man andan. Som sagt kan man aldrig höra förintelseberättelse för många gånger.