Precis innan jag gick på första rasten på jobbet ikväll så hör jag på radion om att ett plan har störtat i Ryssland, Hemskt! tänker jag och går in för att ta en kaffe. När jag slår upp telefonen och facebook ser jag att Fidde skrivit frågan om någon vet om Stefan Liv var med på planet... ett obehag for genom kroppen när jag minns att de på radion nyss sa att alla ombords befaras omkommit. Vid nästa rast hade det fastslagits att han var med ombord och att två överlevt. Vid ytterligare en rast senare ser jag på aftonbladet att han bekräftats död. Det är helt sjukt vad snabbt man får reda på saker nu för tiden. Och vad snabbt det går på de sociala medierna, redan några timmar efter olyckan fanns redan flera R.I.P Stefan Liv - facebookgrupper med flera 10 000-tals medlemmar. Det är helt ofattbart. Han var ju helt klart en storfavorit i sport- och ishockeysammanhang, även hos mig som bryr mig oerhört lite om sport och ishockey.

Jag kan tycka att det känns konstigt av mig att sitta och skriva om en person jag inte känner och att jag blir så berörd. Men jag kunde bara INTE inte skriva om honom. Mina tankar är hos hans närmaste och jag blir tårögd bara av tanken på att hans två söner kommer få växa upp utan honom, utan sin pappa. Så jäkla orättvist.


September fortsätter att vara en svart månad.

---

Hittade bröllopsbilder och andra bilder på Stefan och hans familj. Så himla fina och de ser så lyckliga och glada ut. De gifte sig i somras, hann ju knappt vara gifta alls länge =(