När jag vaknade idag kände jag att det inte stod rätt till. Jag kände att det var en sådan dag som jag kan ha ibland när det varit lite mycket eller lite motigt ett tag. Speciellt om det handlar om motigt eller jobbigt på jobbet. Idag var en sån dag där längtan tar stor plats, vilket gör att jag blir deppig och nedstämd. Längtan till en annan plats. Annars när allt är frid och fröjd så hinner jag inte tänka på allt jag skulle vilja göra istället, men ibland hinner det ikapp och det är då denna dagen kommer.

Nu har det varit några veckor på jobbet som gjort att jag trivs mindre och mindre, och jag längtar bort till något annat ställe. Så kommer alla "MEN". Men jag måste gå klart skolan innan jag kan läsa till något jag tror jag vill jobba med, Men det är alltid bra att ha ett fast jobb osv. Och då bryter jag ihop. Självkänslan och självförtroendet börjar dala ju mer tid man spenderar på jobbet och inte får ett enda positivt hejarop för allt slit. Arbetstiderna är jobbiga för kroppen och när jag inte får tillräckligt med sömn så påverkas psyket.

(Gnäll, gnäll, gnäll, jag vet. Men jag måste få ur mig det)

Jag hoppas att morgondagen känns bättre. Nu måste jag sova.