En grej upp, en grej ner.
Det slår aldrig fel! När jag går upp på vinden för att lasta upp något, så får jag alltid med mig något ner, något jag glömt bort att jag hade. Det har alltid varit så, när jag var mindre också. När jag skulle rensa rummet på leksaker och skräp jag inte använde och ta med upp till vinden så hittade jag alltid någon leksak jag glömt bort. Jag antar att det var därför som pappa gick upp ensam på vinden sen, för att jag inte skulle dra med mig saker ner igen.
Nu idag gjorde jag det igen, när jag skulle lasta upp alla julsaker! Jag var tvungen att stuva om lite i vårt gigantiska vindsförråd, som typ är proppfullt, för att få plats med alla kartonger med röd-guldigt pynt. Eftersom jag nu då ha tvingat Fidde att konka upp tvn & tvbänken så är det extremt trångt däruppe. Men men, åter till omstuvandet.
Mitt i allt mitt bökande faller denna ful-söta kartong omkull och blottar sitt innehåll. Jag svär och ojjar mig för att jag måste böja mig ner i den trånga gång jag har grävt mig däruppe på vinden och sopa ihop allt skräp, samtidigt som jag har det gamla soffbordet lutandes över mig. Men här slutar svärandet och förbannelsen. För jag inser vilken kartong jag vält omkull.
Denna kartong har innehållit många saker i sina dar, allt från skolsaker till mössor. Men nu så håller den gömd alla mina hemligheter, minnen, resminnen & citat från livets gång i form av dagböcker, kalendrar, anteckningsblock, en pärm med blogginlägg från Lunarstorm-tiden och Haaaajdihow-bloggen och snart 13 år gamla hemliga brev. Vilken lycka. Visst, en del saker vill man helst glömma, men oj så roligt det är att läsa om en 10-årings olyckliga kärlek eller kommentarer som fällts med aningens för högt alkoholintag under resor till t.ex. Mallorca. Eller varför inte läsa och skratta, samtidigt som jag försöker rota fram ansikten som passar till namnet, åt en snygglista gjord av mig & Sarah under vår vistelse på festivalen Peace&Love. En rolig anteckning från festivalen är ju också när en kille kommer fram till Evelina och presenterar sig med namnet Seif, varpå Evelina svarar " Jaha, det känns tryggt!"
Men det charmigaste är nog ändå dessa "Hemlia brev" jag och Evelina skrev, en gång i månaden i 10 månader. Det är inte många meningar i varje brev, men det är ändå otroligt roligt att läsa. Vad man tänkte alldeles för mycket redan då, oj, oj.
Många svarta böcker med otroligt mycket skoj i dem, 2006 är nog ändå den roligaste!
Det första av de tio hemlia breven.
Kan säga att det som stod i var att jag var väldigt kär (t.o.m. älskade) i killen jag var ihop med! Och att Evelina var ihop med en kille också. =)
Avslutet på ett av breven som låg i kuverten med "KÄRLEK" skrivit över hela framsidan. "PS. Det du läs är super hämligt berätta alldrig något. DS."
Man kan ju inte annat än bara le.
Avslutar detta (för mig) väldigt roliga inlägg med ett citat från "sena tonåren", säger inte vem det är som sagt det, jag lovar det är inte jag. Men jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste, för det sammanfattade så himla bra den kvällen som det yttrades. Även att ni inte vet mer detaljer, så kanske det kan vara rätt kul utanför sin historia också?! Kanske? Eller det kanske bara är jag som tycker det är kul.
"Alla som är fulla räcker upp en hand! Jag räcker upp två!"
Avslutar lördagen med bio i Jkpg med Emelie, "Svinalängorna" är på tapeten.
