Jag vet egentligen inte om jag har så mycket att skriva.

Det har varit en svart vecka för mig och Fidde. Fiddes farmor dog i onsdags kväll och min älskade morfar i fredags förmiddag.

Det spelar ingen roll att man intalar sig att han är gammal, att det är naturligt, att det är livets gång, att det är det bästa för honom, det spelar helt enkelt ingen roll vad jag intalar mig, jag blir ändå förbannat ledsen och helt förkrossad när det sker. Det kommer i vågor då jag bryter ihop. Igårkväll när jag skulle sova var det som värst och jag har sån tur att Fidde är här så han får hålla om mig tills jag somnar.

Jag kan inte skriva mer just nu...

Vila i frid, Morfar!