Jag och Joanna var på "Patrik 1,5" igår och den var en mysig och rolig film. Dock förstördes ännu en biokväll av fnissade och extremt störiga fjortisar som sitter längst fram och förstör för alla andra.

Göran och Sven har blivit godkända för adoption. Problemet är att det saknas givarländer som accepterar homosexuella föräldrar. En dag öppnar sig en möjlighet att få adoptera ett svenskt föräldralöst barn, "Patrik 1,5".
Källa

Så filmen handlar alltså om ett homosexuellt par och det märkte man att det var inte Sverige's bibelbälte, Jönköping inte redo för ännu. När de höll handen så hörde man obekväma ljud i biosalen, när de kramades blev det ännu värre och när det väl kom en kyss eller lite gosade i sängen så hörde man "usch", "nej", "Fy"..."uhhh"....Jag blir så trött, känns som jag inte åldrats en dag, känns som om vi är kvar för 20-30år sedan. Okej, det kanske tar tid och vänja sig vid homosexuella på film, i vardagen, som granne, som föräldrar...men uppföra sig på bion kan väl ändå inte vara så svårt?! Är det för mycket begärt?