Lia somnade tidigt för att vara hon så jag tänkte att tusan jag lägger mig oxå. Så klockan 20, låg jag redan i sängen för natten, trodde jag. Vid typ 20.30 vaknade Lia igen och var helt otröstlig, Fidde fick runt med henne och försökte få henne lugn men tills slut hamnade hon inne hos mig och fick lite mammagos. Precis när jag läst ett sms från Madde om att Lova precis spytt så spyr Lia ner sig själv, mig och sängen. Här började flera timmars kräkande. Det var sååå synd om henne. Vi försökte spruta i henne lite vätska emellanåt men allt kom upp. Jag var väl egentligen inte jätteorolig men kände ändå att jag skulle ringa till 1177, bara för att dubbelkolla och få råd. Det slutade i pannkaka, sköterskan i luren stirrade upp mig så pass att på vägen in till barnakuten var jag så rädd jag aldrig varit. Trodde jag skulle förlora Lia, frågade Fidde hela tiden (jag körde) "Andas hon??" Hon bara sov jättehårt. När vi kom fram fick vi saft och en spruta att ge henne och hon vaknade till en stund för att sen somna stenhårt igen. Läkaren var såååå bra. Lugn, trevlig, ingav förtroende. Han undersökte henne och sa att han inte var orolig men att han märkte att hon var medtagen. Hon vaknade inte när han undersökte henne. Han tyckte vi kunde åka hem och försöka med vätska genom spruta, och går inte det eller att hon inte kissat dagen efter så var vi självklart välkomna tillbaka. Så på vägen hem var jag lugn. 

Dagen efter sov vi länge och det kom några spyor då och då. Men på kvällen verkade hon frisk. Hon var mycket piggare. 

Såååå då var det dags för Fidde. Han somnade i soffan och jag och Lia låg i sängen. Jag vaknar av det där ljudet, uuu blä. Jag somnar om. Vaknade 4, av att det är dags för mig. Nog att det är jobbigt att tömma sig själv på allt vad krafter heter, men att ta hand om ett litet barn samtidigt det är inte kul, lätt eller speciellt schysst mot barnet. Stackars Lia, svårt att ge henne den uppmärksamhet hon behövde. 

Snälla Madde & Daniel tog med henne ut på en promenad (läs: träningspass) ner till affären och handlade åt oss. Såååå snällt! 

Gårdagen var verkligen hemsk, Fy tusan. Så skönt att hela familjen typ somnade innan 21! Och sov till 9. Man kan säga att vi behövde vilan. 

Det känns bättre idag om än lite skakigt,  svårt att äta och blir helt matt av minsta lilla.

Vi har bestämt att vi inte gör om detta ;-) nu har vi gjort vinterkräksjuka hela familjen och det räcker nu.

Lia fick så himla mycket på sina kalas och på sin födelsedag. Såååå mycket fint =)

Plockhus från Nicolina, Skor från Lovis & Tuvis, Gosedjur från Elvira, My Little pony och en prinsesstårta av Linnea, Två böcker med handdocka från Sixten, Träfigurer och en bok av mig och Fidde, Bultbräde, visp och en skål från Lukas & Halsband som Ville gjort, HV-napp och finfina galgar från syster med familj.

 

 

Alltså 1 år är skorpan idag! Herregud, det har verkligen gått SNABBT. Igår kunde jag inte somna, jag vet inte om blev lite "nostalgisk" eller vad det var. Jag låg och tänkte tillbaka på året och på dagen för ett år sedan. Så märklig känsla. Samtidigt som man känner sig "uppfylld" av kärlek så kände jag mig samtidigt tom på något konstigt sätt. Vet inte hur jag ska förklara. Lite ångestkänsla. Typ att det gått så fort, har jag njutit ordentligt, har jag uppskattat allt osv osv. Ja ja, jag hoppas det lägger sig snart.

 

Vi har i alla fall firat ongen ordentligt, i dagarna tre har det varit kalas. I lördags var det familjen, min och Fiddes. I söndags var det Lia's kompisar. Slutligen idag kom mormor och farmor och åt lite tårta och drack lite kaffe.

 

 

 

En sån dag där allt gått bra, eller någorlunda smärtfritt i alla fall (ja, eller inte när det kommer till nattningen men men). Kanske inte är mycket för världen men det är en bra dag för mig.

Hela familjen tog sovmorgon, errhmm, som alla andra dagar denna ledighet. Vid middag åkte vi in till Ikea och köpte saker till vår tvättstuga. Tanken är att vi ska få i ordning där med bättre förvaringsmöjligheter och få in torktumlaren som stått i förrådet över ett år! Och så skulle jag vilja snygga till stället och så det är roligare att vara där, men vi får väl se hur mycket som blir gjort till en början. Vi fick i alla fall tag i det jag kollat ut i förväg och blev precis klara till mitt optikerbesök.

Jag fick rusa dit men hann. Det gick bra och jag fick på mig ett par linser igen. Hallelulja!!! Har varit utan sedan i slutet av sommaren och bara haft mina gamla glasögon som jag verkligen måste byta. Så jag letade och hittade väl ett par glasögon som fick duga. Jag kommer ju inte ha de alltid, för jag använder ju helst linser, men känner att det är bra att ha ett par mer uppdaterade glasögon att byta lite med.

Och medan jag satt inne hos optikern och hon sprang iväg för att hämta något så såg jag genom dörröppningen att Fidde och Lia stod där. Och vad glad jag blev när Lia såg mig och log och vinkade. Och jag vinkade tillbaka och så log vi. Shit, hon är så stor nu!! Fatta, mindre än en vecka tills hon fyller 1!! 

Så skönt var det i alla fall att fått både linser och glasögon fixat. Efteråt åt vi lite och Lia var på gott humör och stojade.

Väl hemma kom Sarah och Ida på besök. Sarah hade med födelsedagspresenter till Lia, så fina och bra grejer! Sånt gillar vi. Så mysigt att ha de här och vi satt länge inne på Lias rum och det är så kul när hon leker och donar för sig själv men liksom vet om att vi är där, och ska göra sig rolig, och skrattar, busar och gör grimaser.  

Jättemysig kväll. Och jag trodde verkligen den skulle blir SUPERBRA, för hon somnade strax efter att Sarah gått. Meeeen så vaknade hon igen en timme efter och ville busa mer, suck. Men eftersom vi haft en bra dag, med mycket lek, skratt och glada miner så hade jag lite energi att inte sura utan stå ut att trötta ut henne tills hon somnade igen.

Sen grädden på moset, pricken över i:et, dagen höjdpunkt var när jag fick ett samtal om jobbintervju! Så glad. Vet att det bara är intervju men det är för mig bättre än inget. Det är ett "extrajobb" för kvällar och helger men jag tror det är precis vad jag behöver för att komma igång lite och kanske få in foten osv. Håll tummarna för mig. Skulle vara så roligt tror jag. Berättar mer om det blir verklighet.

Nu ska jag sova, imorgon är det vardag igen. 

... och in med ny energi och nya ideer!

Jag som brukar vara ett fan av julen och vilja ha kvar den så länge som möjligt, minst tjugondaknut, plockade bort allt idag. Nu är det nya traditioner, vill inte att Lia ska växa upp med att det är jul när hon fyller år. Så nu får granen komma fram vid första advent och åka ut strax efter nyår istället. 

Det är ju alltid lika tråkigt att plocka bort allt man dragit fram, uschenamig. Jag välte ju granen strax efter jul och mååååånga av mina kulor gick i kras så det var inte så många att plocka ner idag, men det tar sin lilla tid ändå. Och inte att glömma, jag hade ju hjälp. Herregud vilket kaos det var här ett tag. Lia skulle ju hjälpa till, vet inte vad jag tänkte.