Detta är en dag som jag sent ska glömma.

Jobbar som en tok i åtta timmar, skrattar åt M som har mat runt hela munnen när han frågar hur jag mår. Åker hem, är hemma i ca. 20 minuter innan jag tar bilen upp till Jönköping  På vägen upp står en långtradare mitt i vägen på accelererafilen till motorvägen. När jag kommer in i Jönköping är det bara massa söndagsåkare överallt, och sånna som inte vet hut i trafiken, USCH. Väl framme hos Per, väntade ett tag på att systern skulle komma ut, vi skulle ju och träna.

Vi tränar, och lite tjafs på vägen tillbaka för hon vill åka i Pers bil så hon kan ta sig hem sen igen när hon varit i Skillingaryd, kör henne tillbaka till Per, och beger mig hemåt. Svär och skriker i bilen, irreterad på allt och alla, bilisterna som inte vet hut, arbetsledare som aldrig kan bestämma sig och så klart a bunch of other things, like sis, like my head, like friends, ja en sån typiskt, gråta och skrika för allt möjligt stund. Jag kan aldrig lära mig, förväntar mig för mycket. Men det är så lätt när en annan lovar så sjukt mycket.

Var så sjukt hungrig när jag började åka hemåt att jag var tvungen att stanna på OKQ8 vid Jordbrorondellen och ha en korv och ladda på min mobil så jag stannar där. Träffar Hadgu, kände knappt igen honom. Tänker. borde tanka bilen, men orka!. Kommer fram till kassan märker att jag inte har med mig mitt kort så kunde inte handla något alls. Sätter mig i bilen, svär och skriker lite mer suckar några hundra gånger också. Jag hinner inte mer än ur rondellen innan lampan lyser att bensin är snart slut och bilen börjar lägga av, jag får panik. Gud straffar somliga direkt, som man brukar säga. Ringer syster, hon var precis i rondellen så hon såg mig, så hon kunde stanna intill mig. När vi ska lämna min bil och åka iväg för att köpa bensin frågade jag den äldre och förhoppningsvis visare personen "Ska jag låta varningsljusen vara på? Vi har ju varningstrianglen!" Hon svarar "Jadå, det är bäst!" "Men går de inte på batteriet då?" "Nejdå, de går på något annat" Okej, så åker vi. Eftersom hon inte heller hade med sig sitt kort så får det bli att åka tillbaka in till staden och hämta plånboken, till Shell, köpa bensin och korv. Åker tillbaka till bilen, fyller på med bensin, ska starta, ack nej, den vill inte.
SUCK.

Typiskt en till trafik-fuck-grej på denna den uslaste dagen på länge. Ringer pappa och undrar vad vi ska ta oss till. Han säger använd startkablarna, med några försök men att få loss Pers batteri och ett väl nära ett lyckat försök till att volta hans bil gav vi upp. Vi var frusna, sura och trötta. Beger oss hem, hinner till mellan vaggeryd norra och södra infart då Pappa ringer och ber Joanna släppa av mig i Vaggeryd så vi kan åka tillbaka till bilen och starta den.

Väntar i 40minuter på honom i folkets hus, ensam med mitt huvud och det mådde inte så bra efter en sån här psykiskt påfrestande dag. Till slut kommer han och vi åker upp. Försöker starta bilen, ack nej! Åker till Preem för att köpa bogserlina. Bogserade hela vägen hem, jag satt i den kallaste bilen ever, var inte klädd för detta, var blå om läpparna och hade isbitade till händer när jag kom hem till slut efter den pissigaste dagen i trafiken sedan jag fick mitt körkort för snart ett år sedan. Är fortfarande lite frusen, hu.

När jag och Joanna satt i bilen idag så hörde vi på radion något inslag om att alla dagar heter något speciellt typ som en del namn handlade om att en viss maträtt och någon "Sydag". Ja, de fanns massor olika inte de där vanliga som typ Internationella Barndagen-Kvinnodagen eller typ Mors och Fars dag utan annat skumt. Försökte finna radioklippet på internet, men kommer inte ihåg exakt vilken kanal och så det var på, vet du? Hjälp mig! De nämnde också i detta inslag att vem som helst kan döpa dagar, sen är det upp till kalenderföretagen om de vill trycka med dem i kalendrarna.

Så här med döper jag dig till "Den internationella dagen då hela trafiken är helt fucked up", i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn!


What doesn't kill you only makes you stronger