Okej, andra dagen på jobbet på Stilexo. Dagen gick, vad ska vi säga? Sådär! Av min 124bitar jag gjorde idag, fick jag kassera 78!! Plus 304st till.

This is the story

Jag sitter och bearbetar (filar) mina små bitar, när jag märker att på ett ställe ska fräsningen vara djupare. Tittar i min pall för att se om det bara är på denna eller om det varit liknande på några andra, ser att typ hela pallen är likadan.
DING DING DING VARNINGSLAMPAN LYSER RÖTT i mitt huvud!
Jag går och pratar med Ankica. Hon säger att det inte är mitt fel och jag inte ska vara rädd och bla bla bla. Jag vet att det kanske inte var mitt fel från början, det måste ha börjat redan igår. Men om jag hade gjort som jag skulle ha gjort, mätt en gång i timmen, så kunde vi kommit på detta tidigare så hade jag sluppit att göra 78st i onödan i eftermiddags. Men både A och M tyckte jag var duktig som hade lagt märke till det och att jag jobbade så bra och var noggrann och så. Men jag hade ju skuldkänslor i och med att jag inte hade gjort som jag skulle. Men det var ju inte bara jag som inte hade gjort det, nattskiftet och förmiddagsskiftet hade inte heller gjort det. Attans. En hel pall åt skogen, den är numera spärrad och sen ska någon i ledningen kolla på imorgon.

Skiftledaren hängde ganska mycket vid min maskin ikväll i och med att den krånglade. Jag var lite rädd för honom igår och i början av dagen, men ack han är en himla god person, liksom alla andra i mitt skift på bearbetningen. DOCK, har det kommit en idag, från ett bemanningföretag som är väldigt, väldigt lik till sättet, en viss person i Mp3a eller gamla rumskamrat i London, nämner inga namn. Men denna personen säger grejer som jag inte har något intresse av och det blir så himla jobbigt, jag vet inte vart jag ska fästa min blick eller ta vägen, allt blir bara så himla pinsamt. 
När jag kom för att sätta mig ner med de andra en av våra raster så börjar de andra prata lite om att "det är inte ditt fel, det har hänt oss alla" Jag var inte med från början så jag visste inte vad det handlade om. Men tydligen hade denna person tagit sönder en maskin och som alla sagt till mig hela dagen idag och igår att det är ingen fara om något pajar, stå bara för att det var DU som tog sönder det och berätta vad du gjorde så de vet hur de ska åtgärda det. Men personen i fråga började klämma fram några tårar, det hela blev väldigt pinsamt.

Har typ för första gången i mitt 18åriga liv fått höra att jag är skrämmade lik min mor, brukar allt vara att jag är lik farfar. Men men, de tyckte det var helt otäckt att jag var så lik min mor när jag kom och gick.

Imorgon ska jag beställa kläder och öronskydd, finally! YEAH.

Usch bara tråkigt jobb snack. Hinner inte med något filmtittande nu =(

Hoppas att jag kan sova lite mer inatt, somnade vid typ halv 7 idag på morgonen, illa.

God Natt alla glada.