Förra veckan var det skidåkning varje dag som stod på schemat och vi alla överlevde utan några större skador. De första dagarna var det lite blåsigt och disigt på fjället, och för jäkla kallt men jag tryckte på mig två underställ och fyra tröjor tror jag så jag höll ut. Sista dagen så var det underbart väder, sol och klarblå himmel. Härligt med ett sånt bra avslut för på fredagen när vi åkte hem var det inte så roligt väder igen.

 

Man håller igång minsann hela dagen. Jag gick upp klockan runt 7.30 varje morgon och bakade frallor till frukosten, vissa mer lyckade än andra. Vissa dagar hade jag med en liten hjälpreda också som gärna smakade lite deg, haha.

Efter all goefrukost och påklädnings-rutiner så var vi vid si så där 10-tiden oftast nästan klara att gå ut i backen. Sen svischade vi på i backarna fram till 12.30-13-tiden då var det hemfärd för lunch som typ stod på bordet varje dag när vi kom hem, det är service det. Sen lite kaffe på det och ut i backen igen tills liftarna stänger vid halv fem. Sen duscha, ev. basta, laga kvällsmat och sen tv. Canasta och speltraditionen var det ingen som orkade med i år, tror att reglerna blev för invecklade förra året så ingen orkade sig på det. Haha. Vi som köpte nya kortlekar på vägen upp också. Varje kväll innan kl. 23 tror jag alla sov gott, haha.

Jag råkade starta en ny tradition också på tisdagen med att göra paj till fikat, inte så lyckat kanske för vi blev ju såklart "tvungna" att göra det resten av veckan också. Haha. Så med större portioner mat än vad jag annars äter, godis, cola, chips och paj (typ) varje dag så vet jag inte om jag kommer hem med mer plus på vågen än minus. Men vad gör väl det, kroppen har ju rört på sig i alla fall det känner man ju, herregud vissa dagar visste man ju inte om man skulle kunna ta sig ner från våningssängen. 

 

Lite bilder kommer också men det blev inte så många i år och de som blev är mest på en liten parvel som busar, stojar, styr och ställer men han är bra goe. (Men jag har försökt att få till en liten variation här i alla fall) Bättre underhållning får man leta efter. "Arga leken" var kul och lektes varje dag, Ville skriker ett namn (när vi satt runt bordet alla samlade) och så tittade man på honom och så fick man den här härliga minen tillbaka. Inte att leka med alltså... Haha.

 

 

 

I måndags var det pajkalas hos Anna-Maria. Jag fick sååå fina presenter av de där två finingarna. Anna-Maria hade stickat ett jättefint pannband till mig, superb!! Mitt gamla är ju alldeles uttöjt och för stort. (A-M: Enligt mormor hette det visst mosstickning?! ;-) Känns det igen?!) Älskar't. Och Felicia var inte sämre hon. Hon hade köpt små söta, verkligen Bettan, rosa pajformar. Lagom till en portion paj. De invigdes idag till fikat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I eftermiddag så har vi varit på relaxen i Huskvarna. Jag och Fidde fick det i förlovningspresent av Adisa, Clara, Evelina, Ida & Sarah. Och efter mycket om och men så äntligen kunde vi uttnyttja presenten. Så gött. När vi var där så ringde Fiddes bror och berättade att Lukas hade gjort en present till mig som man ville komma och ge. Så de kom på pajkalas framåt kvällskvisten, trevligt. Dock hade det varit lite roligare om det inte var den där förgrömmade hockeyn på tvn. Presenten, undrar ni? Sötingen hade gjort en pärlplattestjärna till mig. Tydligen hade han inte ens vetat om att jag fyllt år utan bara sagt att den var till mig. Så fint så man blir ju rörd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det dags att fälla in hovarna för idag, morgondagen är fullspikad. Kyllås och hyra skidor, lämna skidor och lite övrig packning och hämta tvätt, macaronbakning med Evelina, packa, baka bröd och få ordning på torpet.

 

 

Igår var stora dagen. Försökte som sagt så gott jag kunde att ignorera att jag fyllde år så telefonen var i andra änden av lägenheten hela tiden haha. Började dagen med att titta på Borta med vinden, (älskar TCM som alltid har en klassiker igång) det går ju inte att säga nej till Rhett, inte.

Vid kl. 15 hade mamma, pappa och syster fixat fika och bjudit dit mormor och farbror, farmor också såklart men som var sjuk och kunde inte komma. Underbart att de fixat allt, för jag hade inte orkat att ställa till med kalas och baka och hela baletten. Sa till mig själv förra året att jag skulle köpa fika till nästa födelsedag eftersom jag bakade tre tårtor och stressade ihjäl mig, men nu fixade mamma en gammal klassiker i vår familj, chokladtårta som var lite bortglömd ett tag. Så det var gott och nykommet. Ville stod för underhållningen och den tog aldrig slut.

 

Fina presenter fick jag också. Ljusstakar, blommor och pengar från mamma och pappa. Cakepopsbok och Lisbeth Dahl en glasburk (eller skål, eller vad säger man?!) från Jo, Per & Ville och en tripp till Köpenhamn i maj med syster. Pengar och trisslotter från farmor och farbror. Blomma från mormor. Det roligaste med ljusstakarna var att kusin Fanny fick sådana när hon fyllde 25 också, och jag blev så avundsjuk för de är så snygga, men det hade mamma inte en aning om utan det var bara ren tur. Härligt. Finns på Mofas hus om någon är intresserad.

 

Idag tittade Fanny och Jocke förbi på lite fika och tacos. Underbara tulpaner hade de med sig och ett kuvert med presentkort på A6 från mormor, moster och mina morbröder. Kul med lite middagsgäster mitt i vardagen ;-)

 

 

 

Jupp.

 

Jag har fasat för denna helg och morgondagen bra länge. Fortfarande inte över, men snart. Ser inte det minsta fram emot att fylla 25, fy tusan. Försöker så mycket jag bara kan att glömma, men blir ständigt påmind.

Igår bjöd Fidde mig på bio (jag fick välja film helt själv, woho) och på middag. Jag valde "The Impossible", en sann berättelse om en familj som var i Thailand under tsunamin 2004. Väldigt bra, och sevärd. Men visst man vet vad som kommer hända men det gör inget för sånna filmer behövs också. Jag försökte hela tiden att liksom ta in allt som hände men det är så svårt, det är för stort att ta in. Jag minns när vi kom till Phi Phi 2006, hur tom man blev av att se hur det förändrats sedan innan tsunamin och höra när folk berättade att de hängde folk i palmkronorna som var hur många meter som helst upp, det går inte att förstå. Fy tusan vad rädd man själv hade varit. 

 

 

Efter att ha tittat för mycket, lite för mycket för att vara sunt, på underbara Downton Abbey det senaste så stod såklart afternoon tea med scones på menyn när Anna-Maria och Felicia kom på besök i eftermiddags. Som alltid så pratas det och tjattras väldigt mycket när vi ses men det är ju bara så skojigt och nu var det så länge sedan vi sågs allihopa så det var extra mycket vi ville ha sagt ;-) Nästa vecka är det pajkalas hos Felicia.