Upp som en sol, ner som en pannkaka...

Hela denna dagen har varit toppen, fram tills för en timme sedan!

Jag kom upp redan kl. 6.30 och det var riktigt skönt. Har hunnit med så mycket. Tvätta, rengöra ugnen (som verkligen behövdes men som man aldrig orkar göra), pyssla och åka till Värnamo och ta en "sista" fika med Emelie innan hon flyttar ifrån mig.

Efter fikan tog jag en sväng och handlade saker till tapetseringen vi ska pyssla med i helgen och lite annat smått och gott. Så när jag är på Biltema och glad i hågen kilar runt och letar material så ser jag en man som ser bekant ut och så fort han vänder sig om så är det som hela kroppen slås av en stor jävla våg och jag sköljs bort, tappar fotfästet.

Denna man jobbar där jag jobbade för knappt ett år sedan. Denna man var en av dem som gjorde att jag önskade att jag skulle krocka med en älg på väg till jobbet så jag slapp komma till jobbet och att jag grät i princip varje dag jag åkte hem från jobbet. Det var som att jag ville ställa mig och storböla mitt i affären men jag svalde det och sprang och gömde mig bakom hyllorna och skyndade mot utgången.


Nu har jag dock släppt det lite igen men sjukt jobbigt att känna att man är tillbaka där igen och känna sig usel. Så tråkigt när man kände sig så på topp nyss. Men nu när jag kom hem igen och fått positiva kommentarer på mitt pyssel så känner jag mig bra igen!


Nu ska här lagas lite kvällsmat, Lax står på schemat.

Vad har du på ♥ ?

Vad har du på ♥ ?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback
RSS 2.0