Nu sätts förhållandet på prov igen... hockeysäsongen har dragit igång igen. Stor SUCK!!!

 

Shit vad man är beroende av mobil alltså, det är ju sorgligt nästan. Sedan i fredags (tror jag?!?!) har min mobilsmikrofon inte fungerat så jag har inte kunnat ringa eller ta emot samtal. Då tänkte jag att det är lugnt tills jag får den lagad, för jag skickar ju mest sms ändå. Men dessa dagar har jag märkt hur mycket jag vill ringa och hur många jag egentligen måste ringa denna veckan men inte kan. Så grymt irriterande och ett sånt i-landsproblem, jag vet. Så ikväll tänkte jag uppdatera programvaran för att se om det hjälpte innan jag skickar iväg den på lagning. Ja, de också, jag kan ju inte ringa Telenors kundservice utan måste ju maila!! Åter till uppdateringen. Ja, då händer ju det som hände när jag uppdaterade min gamla telefon... den hänger sig i ett läge. Jag har nu gjort samma sak som jag gjorde med förra mobilen. Men det funkar inte, suck! Jag orkar inte mer snart, utan går och lägger mig. Testar en gång till sen får det vara nog.



Hoppas ni andra haft en bra dag!

Igår hade jag en dålig dag, mådde inte prima och hade ingen ork. Så det blev en dag nedbäddad i soffan med den ena gråtfilmen efter den andra. Då jag och Emelie var på bio i lördags, på "Crazy, stupid, love" så väcktes den vilande kärleken till Ryan Gosling upp igen, haha, och när jag kom hem från bion så gick "Murder by numbers" på tv där han också medverkar och det gjorde bara mer att jag var helt enkelt var tvungen att titta på "The notebook" igår. "The notebook" är en film jag inte kan se för ofta för den gör att man får en känsla som man inte riktigt blir av med, kan inte sätta fingret på vad det är men den är varken bra eller dålig, känslan alltså, filmen är toppen. Så är det i alla fall hos mig. Nu var det väldigt länge sedan jag såg den så jag kom knappt ihåg handlingen, mer än i stora drag så det var väldigt kul att se den igen. Innan jag satte igång DVD så gick "Brokeback mountain" på tv och den är ju också så bra och snyftigt. Efter "The notebook" så satte jag igång ännu en film, "Dear John" sååå nu har jag nog fått gråta av mig lite.

 

Jag tycker det är så kul att slå in paket och ge bort presenter. Den senaste tiden har det varit mycket bebiskläder i paketen. Först till Ville, sen Olivia (det rosa paketet) och nu ett till blått paket till Elias. Hoppas Morgan & Caroline uppskattar presenten =)

 

Min vän, Emelie, fyller år på torsdag och har önskat sig macarons av mig. Så jag ska försöka göra mitt bästa för att uppfylla hennes önskemål. Jag tänkte börja med marängerna idag...

Nya blommor, nyaste Hus&Hem och choklad. Nu blir det fredagsmys!

...för idag är det svärmors födelsedag, HURRA HURRA HURRA! Grattis!


Och så säger jag också ett stort grattis till Mojje och Carro som fått sin efterlängtade Elias. Grattis.

Clara kom på besök nu på förmiddagen. Härligt. Det blev en liten spontanfika. Jag hade beställt GI-limpa av henne och det var smarrigt. Glassbakelserna är aldrig fel till efterrätt heller =)

Nu är det dags för arbete igen =(

 

När jag vaknade idag kände jag att det inte stod rätt till. Jag kände att det var en sådan dag som jag kan ha ibland när det varit lite mycket eller lite motigt ett tag. Speciellt om det handlar om motigt eller jobbigt på jobbet. Idag var en sån dag där längtan tar stor plats, vilket gör att jag blir deppig och nedstämd. Längtan till en annan plats. Annars när allt är frid och fröjd så hinner jag inte tänka på allt jag skulle vilja göra istället, men ibland hinner det ikapp och det är då denna dagen kommer.

Nu har det varit några veckor på jobbet som gjort att jag trivs mindre och mindre, och jag längtar bort till något annat ställe. Så kommer alla "MEN". Men jag måste gå klart skolan innan jag kan läsa till något jag tror jag vill jobba med, Men det är alltid bra att ha ett fast jobb osv. Och då bryter jag ihop. Självkänslan och självförtroendet börjar dala ju mer tid man spenderar på jobbet och inte får ett enda positivt hejarop för allt slit. Arbetstiderna är jobbiga för kroppen och när jag inte får tillräckligt med sömn så påverkas psyket.

(Gnäll, gnäll, gnäll, jag vet. Men jag måste få ur mig det)

Jag hoppas att morgondagen känns bättre. Nu måste jag sova.

Jag och Clara tog oss en sväng till Moheda och Lammhult idag och kollade runt på loppisarna. Det är så mysigt och det finns så mycket fint, men också så mycket skräp. Vi hade mycket vi skulle titta efter men vi kom hem med ganska lite. Men vi var glada ändå, det var ju en utflykt.

Nu blir det soffan resten av kvällen.

Karoliner i byn

Jag fick lite energi till slut och orkade släpa mig till affären för att köpa snacks och dricka. Jag orkade också att slänga ihop en sats franska maränger och spritsa ut i olika former. De ska ju vara kladdiga och lite sega, men dessa blev extremt klibbiga så de fastnar i varandra när de ligger i burken... Tokigt.

Nu ska jag återgå till soffan igen och strax gå till sängs, börjar känna att ögonlocken är tunga. Jag har ju inte varit uppe senare än 21.45 på 5dagar, det blir lite ovant att ställa om.

Rosa hjärtanmaränger och rosa krumilurer =)

 

Jag är sååå trött. Det är slitsamt att gå upp kl. 4.30 i fem dagar i sträck och avsluta den sista dagen med ett 10-timmars arbetspass. Behöver jag säga att arbetsmoralen var ganska låg de sista 2 timmarna? Sen jag kom hem vid 17-tiden så har vi slängt ihop lite tacos och sen satte jag mig i soffan och har suttit där tills nu. Jag har ingen energi eller ork till att göra något, men vill egentligen göra mycket. Eftersom jag inte har så mycket tid eller energi på dessa förmiddagsveckor så händer det inte speciellt mycket heller. Så jag har inte så mycket att skriva om.

I helgen har jag planerat att ta de ganska lugnt, sova ut. Kanske gå på bio med Emelie och kanske åka på loppis med några av tjejerna.

Kvällen kommer bestå av snacks (om jag orkar gå till affären) och tv-program som Idol och Skavlan.

Ursäkta för ett extremt tråkigt inlägg men det gör typ ont i fingrarna av att skriva. Haha. Så trött är jag. =)

Fram tills kvart över tio idag på jobbet var det frid och fröjd! MEN!!! Sen small det. Jäklar vilken smäll. Jag, som alltid är väldigt lättskrämd annars, hoppade HÖGT även denna gång. När jag vänder mig om ser jag en kollega, som står snett emot mig, stå med händerna på huvudet och bara skaka, samtidigt som det vräker ut olja som en fontän och ett vattenfall ut på golvet. Folk kommer springandes från höger och vänster. Jag springer och gömmer mig bredvid min maskin och ser att alla andra gjort likadant, medans reparatörerna och teknikerna glider fram som "bambi på hal is". Vad rädda vi alla blev. Herregud, vilken smäll! Det tog inte så lång tid innan de hade fått stopp på fontänen, men flera hundra packningar hann att bli oljiga. Jag förstår att det inte är så många av er som begriper det jag skriver just nu men kort sagt var det inte alls bra. Packningarna blir inte bra av att få olja på sig och inte vi heller, som tur var var det ingen av oss som fick någon olja på oss! Så resten av dagen så har vi på den raden, där olycka hände, vi var fyra stycken, torkat alla 100-200 packningar som var dränkta i olja. Det gör man för hand med en trasa med var och en. Det var drygt men slappt. Vi hann nästan klart innan vi fick gå hem.


När jag sedan skulle åka hemåt så var det bilkö, väldigt ovanligt. När jag stod still så kom en ambulans körandes vid sidan om och jag förstod att det inträffat en olycka. Strax därpå fick vi rulla en bit. När jag kom förbi olycksplatsen märkte jag att jag gapade... Jag fattar inte hur och vad som inträffat. Men en bil låg under ett träd, ett träd som vält av sig själv, rötterna stod rätt upp. Alltså inte någon som tråkat fälla trädet åt fel håll, utan det måste ju ha blåst ner. Men det som var allra mest konstigt var att bilen var placerad i motsatt färdriktning (heter det så?!). Mer hann jag inte se innan jag var förbi och jag har försökt hitta artikel på internet om det men inget funnit.


Så himla galen dag. Allt detta toppat med nackspärr, också. Mycket gnäll nu men men.

Snart kommer Fidde hem och då ska vi åka direkt ner till Värnamo och lämna in hans bil. ÄNTLIGEN! Efter det ska jag åka till Jönköping (mycket farande idag) och fika hemma hos Clara, tillsammans med Ida & Sarah.

Åh det har äntligen börjat igen. Första avsnittet gick förra veckan med Lena Endre och ikvällens avsnitt är det Dregen som letar efter sina rötter. Detta är lätt en favoritserie! SVT1 kl. 20.00.

Idag har jag hunnit med mycket. Vaknade tidigt och slängde in en tvätt och emellan tvätt och tork så gick jag och bäddade ner mig igen och lyssnade på regnet och åskan. Låg och drog mig riktigt länge i sängen så gott såå. Sen upp och baka, frallor och glassbakelser. Strax efter tre gick jag för att fika hos mormor, dit hade Joanna, mamma och Ville redan tagit sig. Pappa kom efter ett tag. Vid halv sex tiden gick vi, jag, mamma, Joanna och Ville upp till farmor för ännu en fika, pappa var redan där. Behöver jag säga att det sprutade kakor och bullar ur öronen på mig när vi gick hemåt?

Under helgen så mindes jag att jag och Fidde köpte babynappar, med tänder på, för några år sedan, anledningen kan ni läsa om här! Vi kunde inte med att göra oss av med napparna för vi tyckte de var så roliga så nu letade jag upp dem efter många om och men och tänkte att en kunde jag skänka till Ville. Shit vad roligt det ser ut. Nu är han lite för liten men tänk när han är typ ett år...såå kul.

Gammelmormor och Ville

 

Oma och Ville

 

Bildtext är överflödig ;)

I november förra året var jag och Evelina, Ida, Sarah och Sara på Mia Skäringers show i Jönköpings konserthus. Igår såg jag att den showen skulle gå på tv, så när jag och Emelie hade kollat klart på 127 timmar så slog vi över till SVT1. Hon är ju så bra, Mia. Det var lika kul som jag mindes det.

Någon som vill se och har missat så kan man se showen på svtplay ett tag till - HÄR!

När jag precis hämtat mig från en jobbig dag med lite gråt och en stor klump i magen så kommer nästa dag. 9 september är ingen vanlig dag, det är även den en helvetisk dödsdag.

7 år har gått sedan den hemska dagen som jag aldrig i mitt liv vill uppleva igen. Dagen började som torsdagarna gjorde under första året på gymnasiet, varann vecka hade man sovmorgon och kunde åka med ett senare tåg och varannan var det upp i ottan och hinna med det tidiga tåget. Denna torsdag var den då vissa hade sovmorgon. Jag, Clara och Sarah satte oss på det senare tåget och hinner inte ens till Vaggeryd innan Claras mobil ringer och hon svarar skrattandes för vi pratade om något roligt. Clara blir snabbt tyst. När hon lagt på säger hon att det var Ida som ringt och Clara återberätter det Ida precis sagt. Axel är död. Vi blev alla helt chockade och förstod inte alls allvaret i det hela och vi tänkte att det är klart vi ska till skolan. När vi kom till skolan började det gå upp för oss att den glada och sociala killen som vi känt i flera år och som vi träffat nästan varje dag under fyra år inte längre finns i livet. Efter det är allt som ett töcken, jag minns allt fast kan inte få ner det i ord och återberätta det. Vet att vi for fram och tillbaka hela dagen, till nya skolan - till gamla skolan - till kyrkan - till ishallen - till någon lägenhet - hem. Olika historier om vad som hänt kom i omgångar. Ja, kort sagt var det en dag man inte vill uppleva igen. Sitter och tittar på lite kort från högstadietiden och det är så sorgligt. Saknar glada, roliga och entusiastiska Axel.

Så idag går alla mina tankar till Axel och hans familj.

Bilden är från skolavslutningen i 9an och tagen av Axels mamma. De var snälla och gav mig en kopia.

 

På söndag är det 10 år sedan terrorattacken i USA och 8 år sedan Anna Lindh dog. Sen hoppas jag att det kan vara lite lugnt på den fronten ett tag. Jag klarar inte av så mycket ledsamheter och sorg på en och samma gång. Jag är som en svamp och tar åt mig och blir berörd för allt elände.

Precis innan jag gick på första rasten på jobbet ikväll så hör jag på radion om att ett plan har störtat i Ryssland, Hemskt! tänker jag och går in för att ta en kaffe. När jag slår upp telefonen och facebook ser jag att Fidde skrivit frågan om någon vet om Stefan Liv var med på planet... ett obehag for genom kroppen när jag minns att de på radion nyss sa att alla ombords befaras omkommit. Vid nästa rast hade det fastslagits att han var med ombord och att två överlevt. Vid ytterligare en rast senare ser jag på aftonbladet att han bekräftats död. Det är helt sjukt vad snabbt man får reda på saker nu för tiden. Och vad snabbt det går på de sociala medierna, redan några timmar efter olyckan fanns redan flera R.I.P Stefan Liv - facebookgrupper med flera 10 000-tals medlemmar. Det är helt ofattbart. Han var ju helt klart en storfavorit i sport- och ishockeysammanhang, även hos mig som bryr mig oerhört lite om sport och ishockey.

Jag kan tycka att det känns konstigt av mig att sitta och skriva om en person jag inte känner och att jag blir så berörd. Men jag kunde bara INTE inte skriva om honom. Mina tankar är hos hans närmaste och jag blir tårögd bara av tanken på att hans två söner kommer få växa upp utan honom, utan sin pappa. Så jäkla orättvist.


September fortsätter att vara en svart månad.

---

Hittade bröllopsbilder och andra bilder på Stefan och hans familj. Så himla fina och de ser så lyckliga och glada ut. De gifte sig i somras, hann ju knappt vara gifta alls länge =(

Känns så himla gött att ha bokat biljett nu. Åhh vad jag längtar!

 

Ja klockan 8 är ottan för mig när jag jobbar eftermiddag... På schemat stod tvättid. Förbannat tråkigt men ett måste då mina jobbkläder är nersvettade och Fidde fick gå i privata kläder till jobbet idag. Så illa var det denna gång.  Så hela förmiddagen har jag sprungit upp och ner i trapporna och konkat med stora tvättpåsar. Det tröttsamma är ju att jag har fått tvätta snabbtvättar för att hinna med att tvätta allt och att det ska hinna torka, då våra torkningsmöjligheter suger i detta hus! Ingen torktummlare utan bara torkrum och torkskåp och där blir det sällan helt torrt. Vad roligt jag hade att skriva om... haha.

Emellan tvättningen så hann jag med att åka och köpa en blomma till mamma. För jag trodde det var idag hon skulle börja på sitt nya jobb, men jag var visst lite före... det var inte förens imorgon (eller?!) som det var dags. Men då får hon en överraskning idag istället, om hon nu inte hinner att kika in här innan hon kommer hem. Vi får hoppas att hon inte gör det =)

Jag blev helt kär i Moa Lignell i Idol. 16åringen med tandställning och dreads hade såå skön röst. Hennes egna låt vill jag bara spela i högtalarna här hemma. Helt underbart.

Vi tog en sväng till Stallqvarn idag. Älskar det stället, finns sååå mycket fint. Efter det åkte vi till A6 och tittade runt i lite butiken. Skrämde Sarah på Lindex också. Hihi. Hittade äntligen ett par höstskor också. Såå mjuka och goa. Blev en sväng på IKEA också innan bilen rullade hemåt. Shit vad trötta vi vart sen. Jag har inte gjort många knop utan bara suttit här vid datorn. Måste plocka i ordning här hemma nu innan Idol börjar. Hoppas ni haft en bra helg och är redo för en ny vecka.

Är det någon mer än jag och Fidde som tittat på Robinson i veckan? Vi blev helt hooked! Till och med så jag blev ledsen och skärrad när Petra åkte hem. Jag satt och tänkte att det kanske är en släng av gravmigrän, eller tinnitus som kanske kändes extra jobbig utan mat och näring, hon drabbats av. När Paolo sa att hon fått en hjärnblödning så blev jag rätt chockad, shit det är ju allvarligt! Så blir man ju såklart nyfiken hur det gått för henne och hur hon mår nu. Älskar google, bara att skriva in en personsnamn och så poff får man information och hittar också hennes blogg där. Så här kan man med egna ögon läsa hennes egen berättelse. Väldigt intressant tycker jag.

 

Ja, rastlösheten håller i sig så medans Fidde slog ihjäl någon timme med att sova så lagade jag kvällsmat och passade på att fota lite. Jag brukar göra kycklingspett med jättegod marinad på somrarna, och idag var jag väldigt sugen på det. Dock kom jag ju på det ganska sent så marinera var det inte tal om, så jag gjorde som jag bruakr göra när jag kommer på det för sent. Jag slänger ihop det till en gryta istället och den är så sjukt god. M M M! Till det brukar jag annars ha nudelwook men hade inte köpt några wookgrönsaker så det fick bli bara nudlar. Mig spelar det ju ingen roll, jag äter ju inte grönsaker...

 

Jag och sambon tog en liten cykeltur för att njuta av det fina vädret. Turen slutade i farmors trädgårdland och det nallades några morötter. Nu passade jag på att käka direkt, från landet i princip. Smaskigt.

 

 

Usch, jag vet inte vad jag ätit eller gjort med mig själv idag, för jävlar vad irriterande ALLT är! Allt och alla irriterar mig. Jag har fått bita mig i tungan flera gånger idag för att inte fula grodor ska hoppa ur munnen eller att jag inte säger något som sårar någon. Har gått runt på jobbet och surat och varit förbannad som bara den. Det var till och med så att hon som jag jobbat i team med frågade vad det var med mig !? Illa. Jag hann att undra och fråga mig själv flera gånger, varför i helsike jag sa att jag skulle jobba. Idiot, åter igen. Allt gick åt pipan och jag orkade bara inte en till dag så jobbet var slitigt. Tänkte att jag skulle bli gladare när jag kom hem, men... det har inte gått över än. Nu är jag istället irriterad på att jag är för trött för att göra något och för rastlös för att inte göra något. Åh vilka problem man har.

 

En liten stund hinner jag njuta av att det är fredag och helg. Det blir lite godis och tv-tittande innan jag måste gå och lägga mig före halv tio ikväll för att orka upp och jobba kl. 6-14.10 imorgon. Efter en överlag skitvecka på jobbet och ett slitigt 10 timmars pass idag så kan jag inte fatta varför jag sa "JA, med det är klart att jag kan jobba på lördag!" Idiot är vad jag är. Men imorgon kl.15.00 kommer det kännas gott.

 

 

Jag kunde inte skiljas från de fina rosorna som jag köpte förra helgen, så de som inte såg för tråkiga ut fick hoppa i en skål med vatten ett tag till.