Efter att ljudbok tagit slut och podcasterna var genomlyssnade så satte jag igång iPoden på "Blanda spår" och vilken kick jag fick. De flera år gamla låtarna (iPoden har legat orörd i princip sedan resan 2008) fyllde mig av nostalgi. De flesta påminde om år 2006. Jag har säkert inte lagt i några nya låtar i iPoden sedan dess. =) Om jag bara blundade när Paolo Nutini och Lily Allen spelades i mina öron så var det som om jag var tillbaka i London och gick runt på alla mysiga små och stora gator och bara sög in allt vad staden hade att visa mig. Jag som lidit av ett stort sug efter London det senaste året, blev inte direkt mindre sugen på att boka flyg och packa weekendväskan för några dagar där borta. Mina tre månader i London under 2006 känns som mycket längre, minst ett år. Jag kan inte fatta att det vara var några futtiga månader. Vad mycket jag hann med att göra och lära mig om mig själv på de 12 veckor jag var där.

Efter Italien får jag nog ta och spara ihop till en flygbiljett. Så jag får ligga och slappa i gräset i Hyde Park och läsa en bok. Så jag får glo upp mot det läskiga fönstret i den gamla sunkiga lägenheten. Så jag får strosa runt Bayswater, Paddington, Marble Arch och Notting Hill, mina gamla tillhåll. Så jag får mysa med en picknick i Hampstead Heath och Parliament Hill. Så jag får gå och dregla på HMV. Så jag får köpa mig en bagel, från Bagel Factory, där jag hade klippkort =). Så jag får kräkas utanför (eller kanske att jag ska gå in och spy) JD sports. Så jag får ta pendeltåget ut till Hampton Court och sen ta bussen till Kingston, bara för att. Så jag får ta mig en öl på The Victoria på Strathearn Place, Stine's gamla jobb och bara minnas tillbaka. Kanske att jag ska dra med Fidde och peka ut alla minnesstolpar.

Kingston