Idag har jag varit duktig. Jag har skrivit ett personligt brev och mailat iväg det + CV till ett jobb. Sen har jag också ringt till ett bemanningsföretag och ska dit på intervju på torsdag. Jag är så stolt över mig själv eftersom det har varit rätt så motigt för mig att göra det.

Nu ska jag kila iväg till Värnamo en sväng.

Idag har jag pysslat med macaroons hela dagen och jag mår väldigt illa nu. Man måste ju testa marängsmeten och frostingen. Första satsen idag blev rosa, med hallonfrosting, de hade samma form som gårdagens sats = misslyckat. Andra satsen idag blev blå, och den gjordes på ett annat recept. Jag tror det receptet är bättre. De fick en fin form, men jag behöver köpa mig en annan sprits för det blir inte så bra spritsat. Sen blir jag så ledsen för en del spricker i ugnen. Ska försöka ta reda på varför, det är ju inte kul när mer än hälften av alla spricker.

Uppdatering: Nu har jag tittat på gokväll på svtplay, som Emilie tipsade om. Så nu vet jag varför de spricker och det är för att jag har blandat för mycket! Attans också, det får jag tänka på nästa gång.

Tredje gången, och det börjar faktiskt likna macaroons.

 

Och inne i kylen står andra satsen, med hallon macaroons.

Som sagt så bakade jag macaroones igår, samtidigt som jag flängde runt i lägenheten och städade, pysslade och sprang och handlade. Var även på kyrkogården en sväng eftersom det igår var ett år sedan min morfar gick bort. Så jag och Fidde var där och la en fin vit ros.

Senare på kvällen så kom Emelie och vi snacksade lite och drack öl & vin innan mina snälla föräldrar körde oss till Värnamo. För det var dags för upptäcksfärd i Värnamos uteliv. Jag hade som jag skrev med mig Emelie och Fidde. Jag är ingen van festprinsessa eller utelivsdrottning så anledningen till att jag vågat mig ut denna gång var en viss tjej, vid namn: Jasmine Kara. För att bevisa hur ovan jag är på att vara ute på klubbar, så gjorde jag ett Rookie-misstake och tog stämpeln på ovansidan av handen, så både Emelie och Fidde skrattade åt mig. Så nu får jag gå runt ett tag med "Porto betalt" på handen. Tillbaka till Jasmine Kara! Hon var grym! Sånt härligt gung, man kan inte stå still när man lyssnar. Sen att samtidigt se vilken glädje alla i bandet hade, man kan inte annat än att bli glad. Vilket var ett bra slut på en annars ganska ledsen och stressig dag. Innan Jasmine Kara gick upp på scen så sjöng några ur hennes kompband tre låtar, tänk er ocensurerade gangsta-rap texter men med bluesmelodi. Det var speciellt, men bra. De var ju så söta alla som spelade med henne också.


Under kvällen så pratade jag och Emelie om fredagens På spåret och att vi båda satt och skrek svaren till tvn. Det var faktiskt mycket jag kunde i fredags (bl.a. kalv, physalis och Stieg Larsson frågorna). Det är ju så tråkigt att sitta själv och inte kunna glänsa för någon, så jag satt och skrek till Fidde, som satt vid datorn, för att liksom visa att jag kan. Nu satt jag och läste på Calle Schulman's blogg och han hade också tittat. Som han skrev så är det som om Kristan Luuk inte godkänner svaret om man inte säger det högt, man kan ju inte bara tänka svaret. Det går ju bara inte.

Jag var så stolt för jag skrek flera gånger om "Ho chi minh", "Ho chi minh", "Ho chi minh" på 10 poäng. Så säker och så nöjd var jag att jag tog min första 10 poängare. Det var det där med "stad med 3 miljoner motorcyklar" och "metropolen är faktiskt min" jag tog det på. När Kristian sa det om motorcyklarna så bara fick jag en sån flashback från när vi var där och satt i en minibuss till Cu Chi-tunnlarna. Jag mindes att vår guide pratade om hur många motorcyklar det fanns.
Ledtrådarna efter bara stärkte mitt svar mer såklart, det där med att staden varit huvudstad och att ledaren finns alltid bevarad här. Så när Stefan Holm ryckte och sa "Hanoi" så blev det ett vrål här hemma, "Men är du dum eller??? Det är ju huvudstaden NU!!! Saigon, Miss Saigon. Det är Ho Chi Minh, Ho Chi MINH! Lyssna på mig, HO CHI MINH!" Sen när det var dags för frågor på staden så satt jag också och skrek "där har jag varit" när bilden på Ben Thanh market visades, "precis där, vid den disken postade jag mitt paket" när bilden på postkontoret visades och andra övriga svar typ "Cu Chi tunnlarna", vilket inte var en fråga men jag ville ändå visa att jag kunde. Härlig revansch från förra fredagen avsnitt då jag inte kunde något, förutom "WoW - World of Warcraft", vilket typ är pinsamt att kunna.

Nu ska det exprimenteras med macaroones igen. Önska mig lycka till.

Igår provade jag mig på att göra macaroons. Det var pilligt, och lite knepigt. "Lyckades" med första plåten men misslyckades med de två andra. Jag måste testa idag igen för att få till snitsen lite, de ser inte riktigt ut som de ska. Men gud vad goda det blev. De ska vara platta som den gula, men som ni ser så har de gröna en liten topp = helt fel. Sen gick några sönder i ugnen, tråkigt. Så som sagt, idag ska jag exprimentera lite till och byta till cupcakefrosting istället för den chokladkräm jag hade nu.

Jag fick presentkort på blommor av farmor i julklapp. Igår fick jag även lite pengar av Fidde som jag fick "festa" till det lite med, jag fick fria händer och fick köpa vad jag ville för denna hela 100-lapp. =) Snällt av honom. Så idag lovade jag mig att jag skulle gå till blomsteraffären och köpa lite nya blommor eftersom krukorna har stått tomma sedan jag slängde julstjärnan. Jag behöver piggas upp lite och blommor brukar hjälpa lite. Sagt och gjort, hem kom jag med tre blommor. Härligt med lite färg i fönstrena. Nu saknas bara en ny köksgardin.

Jag har spenderat en hel del tid i väntrum under den senaste tiden. Det jag tänker på idag när jag sitter där, är att det finns alltid olika typer av människor i ett väntrum, såklart. Men alltså jag menar det finns nästan alltid något lugnt barn som sitter och dinglar med benen mellan stolens ben samtidigt som barnet stirrar runt, oftast på de som är 60-80årsldern eller på de i min egen ålder.

Det finns alltid någon som pratar alldeles för högt och stör alla som försöker läsa de söndriga tidningarna. Ja, så finns det alltså sådana som läser, eller försöker att läsa, tidningarna.

Sen finns det de som beter sig väldigt märkligt, som om de aldrig någonsin varit på sjukhus eller på någon annan offentlig plats överhuvudtaget. Ett exempel är t.ex. när den märkliga personen ställer sig precis bakom den som står i receptionen och meddelar sin ankomst. Denna underliga person står där, kanske med en eller två fötters avstånd från patienten i luckan och ser stressad ut och pustar och stönar för att skynda på förloppet som pågår framför. Jag ser detta och tänker Vilken dumfan, denna kommer få höra "Har du tagit nummerlapp?" och personen i fråga (som är för självupptagen för att se att alla håller i en nummerlapp och sitter stilla och fint och väntar på sin tur), kommer att svara "Nej, finns det sådana" eller klassikern "Men jag ska bara...". Meningen "Men jag ska bara..." slutar oftast med något i stil med att "jag ska bara visa upp min patientbricka och säga att jag är här", alltså precis som i princip alla andra som sitter och väntar.

Det finns personer som är som jag, sitter och kollar försiktigt runt lite ibland medan jag läser i en bok eller en av de söndriga tidningarna. Vi försöker liksom smälta in lite i tapetet så att säga, inte ta för stor plats. Sen finns det de som är gamla och hör dåligt. De behöver oftast ha någon med sig som kan prata högt jämte och så att den personen med hörselnedsättningen kan begripa vad som händer och sker.

Det finns dom som pratar lite för sig själv i ett hörn. Det finns dom som för ett samtal sinsemellan, men aningens för högt så att andra inte kan stänga ute samtalet, utan måste därför istället sitta och tjuvlyssna. Jag tycker det är ofta det sker. När det gör det så är det ofta något i en del av samtalen som man själv vill tillägga något. Men det går ju inte för då erkänner man ju att man tjuvlyssnat och det är ju inte fint. Det värsta är ändå när det i samtalet kommer upp en fråga mellan de båda parterna som ingen vet svaret på, och jag själv kan svaret på frågan. Oj oj det gör ont när jag inte bara kan inflika svaret och glänsa lite.

SEN finns det motsatsen till det lugna barnet, ungj*veln! (Ja, jag är inte mor själv så jag kan kalla barn för ungar). Dessa barn gör att jag får panik, jag blir stressad och sjuk irriterad på föräldrarna som låter barnen springa runt och slå och dunka och vända upp&ned på hela väntrummet på en si så där 15 minuter. Samtidigt som barnet lever rövare så försöker föräldern läsa och vara en av oss, typen som läser, och smälta in. Därmed stänger föräldern av öronen och hör inte längre sitt barn och ser det inte heller för den delen.

Idag inträffade en sån här händelse, där ungen lekte rövare. I detta väntrum som jag sitter i har ett stort akvarium (1m långt) med massa färgglada fiskar. Ungen springer till baljan med vatten och börjar lite försiktigt att titta och "wow":a alla fiskar. Men efter mindre än 5minuter blir ungen katig och cool och förvandlas till Darla i Finding Nemo. Han börjar slå på akvariumet, med knytnävar och handflator. Till en början var det lite överallt på glaset, men snabbt byter han taktik och slår precis framför (alltså från sidan) där en fisk simmar. Detta gör ju att fisken blir rädd och flyr åt ett annat håll. Detta håller han på med i säkert 20 minuter. Slår, bankar och puttar på glaset så att hela akvariumet nästintill vobblar fram och tillbaka på sin plats på golvet. Allt detta sker utan att mamman som sitter ca en meter bort gör ett dyft. Jag däremot är sjukt irriterad, inte enbart för att han stör mitt läsade utan för att jag tycker synd om de stackars fiskarna. Jag har därför min evil-blick ständigt i hans nacke för att vara beredd att gå lös med den när denna unge vänder sig om. Det gör han till slut, och jag blänger ner honom så vida pass att han springer från akvariumet till sin mamma och är kvar där tills jag går.


Jag tänkte att en liten filmsnutt av Darla kunde passa så här efter ett långt inlägg. Det klippet där hon slår med fingret mot glaset på akvariumet rullade i mitt huvud under tiden ungen, skrämde slaget på de stackars små liven.

Min tv-kväll blev en timme försenad ikväll, den skulle startat klockan 20.00 med Sofia's änglar. Men man kan visst inte planera allt. För när Fidde kommer hem så frågade han om han kunde kolla på hockey i vardagsrummet. Och eftersom jag är så smart och tvingar Fidde att ta bort den andra tvn vi haft, så slåss vi numera om en tv (I-landsproblem, I KNOW). Och med tanke på att han annars sitter vid datorn och kollar på hockey medans jag får götta mig i soffan så kunde jag inte annat än att ta ett steg åt sidan och bana väg för Fidde.

Men så finns det smarta saker så som kanal5play. Så jag kunde ju titta programmet, så fort det slutat på tv, på min dator. Strax efter att jag börjat kolla så var hockeyn slut så jag kunde återigen återta min plats i soffan och kolla genom HDMI-kabeln (toppengrej det där).

Jo, och då kom jag till rubriken då efter aningens mycket dravel. Först kollade jag alltså Sofia's änglar och om ni såg programmet så förstår ni att jag grät i princip igenom hela avsnittet. Vilket livsöde! Sen fortsatte min försenade tv-kväll med Den hemlige miljonären. Jag älskar den brittiska serien med samma namn och koncept. Jag tycker de hade gjort det svenska bra också. Det är verkligen tragiskt att se på, och höra andras livshistorier, pust. Som sagt gråtfest var det.


Nu ska jag sova.

 

Årets första semla, god och hembakad. Nu mår jag lite illa.

Jag vet inte, men kanske att någon som läser min blogg går i giftastankar... Kolla i så fall in Sofies bröllopsblogg. Hon skriver och tipsar om saker inför bröllop. Här är hennes andra "vanliga" blogg. =)

Kollade precis på Halv åtta hos mig och hon bjöd på cheesecake till efterrätt och då sög det till i söttarmen på mig. Någonstans långt bak i bakhuvudet fanns att jag för ett tag sedan gjorde cheesecake och frös in i portionsförpackningar. Så sant så sant. Längst in, längst ner i frysboxen fanns en enda kvar. Gött, härligt med en god efterrätt efter en god fläskfilé och potatisgratäng.

Jag har haft mycket energi idag, jag var uppe redan kl. 7. Ska försöka gå upp då, eller kanske lite senare, vid 8 kanske för att komma in i någon slags rytm. De senaste veckorna har jag ju kunnat sova hur länge som helst i princip, när jag väl sover.

Jag har varit duktig och mailat iväg mitt cv, anmält mig på ams.se och ringt ett riktigt jobbigt samtal. Duktigt av mig!

Förövrigt har jag haft lite inspiration för det som behövs göras hemma så istället har jag gjort om bloggen. Ändrat färg, bild och bakgrund. Det är kul men lite bökigt, det tar TID!

Imorgon ska jag åka med mamma till ögon i Jönköping. Jag funderar också på att kanske baka semlor, Fiddes kusin skrev om det på Facebook och jag blev så jäkla sugen.

Det blev ingen Annie i torsdags, utan istället 2 x 60 minuter träff med Horatio Caine, a.k.a Mr.H. Jag och Fidde kollade alltså på CSI:Miami. Men måste ta och se Annie snart i alla fall och jag har samlat på mig massor av andra filmen jag måste se om snart, bara för att få en nostalgitripp.

Matschemat har funkat jättebra denna första vecka. Endast en gång har det rubbats! I fredags skulle vi ätit kycklinggryta med nudlar och grönsaker, men vi blev istället bortbjudna till Joanna&Per på fläskfilé och hasselbackspotatis, med sparris och bönor (tror jag det var). Så vi hoppade in i bilen och styrde kosan mot Jönköping, vi hann med lite små ärenden innan maten skulle serveras. Vi stannade över På spåret och Skavlan också innan vi tog och körde hem igen. På spåret var svårt i fredags tycker jag, jag kunde inte ett enda svar. Man tackar ju inte nej till att bli bjuden på mat så det fick bli kycklinggryta på lördagen istället och det funkade ju alldeles utmärkt eftersom lördag och söndag är tomt på listan. Det blir ju fläskfilé på måndag också, smarrigt.


Lördag blev det en lång sovmorgon, eftersom vi var uppe sent och kollade på Frida. Jag hade tänkt att åka skridskor på Movalla men eftersom jag inte fick de slipade i fredags och att jag försov mig så blev det inte gjort. Får ta och kolla upp nästa allmäna åkning. Vi gjorde inte så många knop under lördagen utan åkte bara till Vaggeryd och hyrde film och handlade lite. Vi såg filmen Edge of Darkness, med Mel Gibson. Det var väl kanske inte världens bästa men det gick att se klart den i alla fall. Senare på kvällen inträffade en eldsvåda också. Jag gick iväg till köket för att lämna disk och på bara någon minut hann mina ljus fatta eld i varandra och lågan stod hög när jag kom in igen. Vad chockad jag blev. Livrädd också. Många tankar hann och fara i huvudet, medans jag stod där och tittade på elden och velade om jag skulle dra fram brandsläckare eller bara hämta en hink med vatten. Slutade med att jag gick till köket och fyllde min vattenkanna jag har till blommorna och hällde det över ljusfatet där elden flammade. Det gick verkligen snabbt, herregud. Det måste jag komma ihåg!

Idag, söndag har jag inte heller gjort så värst mycket, bara bakat. Men nu ska jag nog ta och plocka iordning och diska lite innan Solsidan visas.

I torsdagskväll gick Firewall på tv. Vi zappade runt lite emellan CSI:Miami. När vi tittade på denna filmen så tyckte jag att det fattades massa saker, och jag förstod inte hur den kunde sluta så när jag mindes något helt annat. Men då antydde Fidde att jag nog syftade på en annan film som har vissa likheter. Vi båda kunde berätta scener och speciella detaljer från filmen men inte minnas namnet. Så vi flög till varsin dator och letade och googlade efter en film som vi inte kunde komma på namnet på och inte minnas någon skådespelare. Bra utgångsläge. Vi höll på att bli galna båda två. Jag tycker mig kunna de allra flesta filmer jag sett men denna var bara helt väck. Förutom att det är sjukt irriterande att inte komma på namnet så kunde jag inte låta Fidde hitta svaret. Så jag tävlade inombords mot honom också, jättejobbigt, pressen blir så stor, haha.

Vi visste att det var någon machoman, a la Nicolas Cage, Mark Wahlberg, Michael Douglas eller typ Kevin Costner som spelade huvudrollen och att filmen handlade om en familj som blir instängda i ett hus. Precis som Firewall. Men vi kunde inte komma på vem det var som spelade i filmen och jag (som är den som kan de riktiga namn. Fidde kan bara klistra ihop helt fel ansikte med helt fel namn, eller hitta på egna namn) kunde inte minnas de andra som var med i filmen. Jag såg bara kroppar utan ansikten som går runt och gör scenerna i filmen. Åhhh, vi var verkligen i upplösningstillstånd när jag äntligen kom på: BRUCE WILLIS. Oj oj oj vad jag mådde gott att jag kunde komma på han. Detta innebar ju att jag därmed kunde snabbt och enkelt slå upp imdb och leta fram filmen, men framför allt,  JAG VANN!! =) Mohaha. Det kändes gött. Så kunde vi äntligen gå och lägga oss.


Ja, om någon undrar så heter filmen Hostage, eller Gisslan på svenska.

Idag var det dags att baka nya frallor igen, de går åt som smör i solsken här hemma. Sist så freestylade jag lite och ändrade om lite i receptet som jag fått av svärmor. (Inte för att de inte var goda som de var, utan för att få lite omväxling) Så sist hällde jag i solrosfrön och bytte vetemjölet mot dinkel och grahams istället, och de blev jättebra. Så gott att knapra på solrosfrön mitt i frallan också.

Idag körde jag med solrosfrön, dinkel och graham igen. Men mixtade lite med havregrynen, tog hälften havregryn och hälften rågflingor, och i mjölblandningen hade jag även i lite vetekli och rågsikt. Andra degen jag gjorde hade jag i lite lite rågmjöl också för att det skulle bli lite grövre. Gott gott.

Ingredienser

• 5 dl ljummet vatten
• 50 g jäst
• 3 msk olja
• 1 msk sirap
• 3 dl havregryn
• 1,5 tsk salt
• 1 dl linfrö
• 10 dl vetemjöl

Gör så här

1. Värm degvätskan till fingervarm.
Lös upp jästen i lite av degvätskan.
Tillsätt salt, sirap och olja och resten av degväskan.
Rör ner havregryn och linfrö.
Arbeta ner vetemjöl till lagom konsistens.

2. Låt jäsa under bakduk i ca 30 minuter.
Baka ut på mjölat bakbord till ca 16 runda bullar. Eller rulla en rulle och skär 16 bitar.
Lägg på plåt med bakplåtspapper, låt jäsa under bakduk 30 minuter.

3. Pensla med vatten, strö på lite havregryn.
Grädda mitt i ugnen 225°, ca 10-12 minuter.

Här är ett till tips om hur man vet vad man ska laga till middag...vad i helvete ska jag laga till middag.nu
Så kan man klicka på maträtten och få recepten, smart idé.

Eftersom tv-tablån verkligen suger nu för tiden, så kanske jag ska ta och titta på ännu en favoritfilm och musikal ikväll, Annie. Den VHS:en gick också varm när jag var liten, tillsammans med Yrrol och Dirty Dancing. Ja, vi kör så, en myskväll i soffan ikväll igen.

 

"We love you Ms. Hannigan"

Jag var uppe med tuppen a.k.a Fidde idag, himla irriterande tupp som ska prata bebisspråk med mig för att jag ska gå upp och tända lampan och annat störigt. Men upp kom jag till slut, trots att jag stannade uppe till sent igår kväll och kollade på The Pacific på svt. Jag kan inte riktigt stänga av ett sånt bra program när de kommer min väg i det eviga zappandet.


Jag hade en sån myskväll med mig själv igår. Jag hade på Sound of Music medans jag varvade läsa i den nya boken och virka. När det blev "spännande" eller ja, när det bästa i filmen var igång så virkade jag, annars så läste jag och samtidigt sneglade på tvn. Jag älskar den filmen, den är så himla underbar. Jag brukar passa på att se den när den går på tv på nyårsdagen, men förra året gick den på nyårsafton och då missade jag den. Men det går ju lika bra att se den på dvd, jag ska väl använda mina sånna också. Åh, jag blir lika förbannad på Rolfe varje gång jag ser filmen, himla skitstövel.


Boken är bra, men tyvärr känner jag igen mycket av det från hans sommarprat i P1. Men det gör inget det är kul att läsa ändå. Önskar Fidde kunde skriva en bok om mig, där han hyllar mig =) Ska det vara så himla svårt? Ha?

Ne, nu ska jag ta med min frukost (hembakade frallor, smoothie och juice) till soffan och läsa några kapitel till i Alexs bok. Snart är den slut. Det går fort när man har roligt.

 

Idag fick jag äntligen hem den...

 

 

Som tur var fick jag den signerad,
(vissa hade blivit utan trots de köpt den med signeringserbjudandet)
men blev utan en längre hälsning =(

 

Ikväll har Fidde ockuperat tvn, för att se lite hockey, så jag har suttit och kollat på lite avsnitt av "Reuter&Skoog" på datorn. Så himla roligt! När jag väl sett en del avsnitt så blev jag sugen att kolla på lite Yrrol-klassiker. Så jag sitter här och frossar nu. Önskar jag kunde typ lägga upp hela filmen... Jag behöver knappt se filmen längre, för alla repliker sitter utantill.

 

 

 

Jag tyckte att jag gjorde ett riktigt fynd idag på kupan, ett par skridskor i nyskick i strl. 47 för hela 15kronor. Är inte det ett kap så säg! MEN, det var ju ett par herr konståkningsskridskor! Så såklart blev det ju en hel del kommentarer om att "Lance Ward skulle inte ta sig ut på isen i dessa" osv. Jag visste ju att det kanske inte skulle gå hem, men va tusan 15kr är ju värt ett försök i alla fall. Man kan ju faktiskt slipa bort taggarna också. Jag ringde t.o.m. till Henriks Sport i Vaggeryd för att höra om han slipar skridskor (mina behövs slipas med) och det gjorde han. Så jag nämnde det att han kan slipa dem och kanske ta bort taggarna där fram så de får en mindre feminin karaktär. =) Då fick jag som svar att det nog är bäst att vi åker till Trelleborg och slipar dem, där ingen känner min sambo. Haha. Helt seriöst så tycker jag att om man testar att åka skridskor en gång vart tioende år så spelar det väl ingen roll hur skridskorna ser ut, bara de passar? Eller är jag helt ute och cyklar?

Fidde tog kort på dem och la in på Facebook, såklart måste han kommentera taggarna. =)

Jag kom inte 1mil idag, men 9km är ju bättre än inget. Nu ska det duschas och sen lagas tacos för fulla muggar.

Efter många om och men, och många hål i Fiddes huvud efter att jag har tjatat sönder honom, så kom han på en idé. Jag tycker det är så himla tråkigt att komma på mat i veckan och jag är så dåligt på att variera. Så Fidde sa att vi skriver typ 10 lappar var med olika maträtter och så lägger vi det i en skål och drar lapp för lapp och efter det blir det en matsedel för två veckor. Och om det blir samma mat (vi kanske skrivit samma maträtt) två dagar i rad så får det bli det. Så det gjorde vi idag.



Såklart så började hela "lotteriet" med samma rätt två dagar i rad. Men men inget att göra åt. Tacos är ju gott.
Smart idé av Fidde i alla fall, tycker jag. Nu har jag inget och gnälla över när det gäller maten i alla fall =) Så är det bara att spara lapparna och använda igen om två veckor, då kan man ju också lägga till fler maträtter om man vill.

 

Jag drog lotterna och Fidde antecknade schemat. Kanske inte världens bästa matsedel, men gott i alla fall.

Jag måste bara skriva av mig om det som nyss hände.
Det slår aldrig fel! När jag går upp på vinden för att lasta upp något, så får jag alltid med mig något ner, något jag glömt bort att jag hade. Det har alltid varit så, när jag var mindre också. När jag skulle rensa rummet på leksaker och skräp jag inte använde och ta med upp till vinden så hittade jag alltid någon leksak jag glömt bort. Jag antar att det var därför som pappa gick upp ensam på vinden sen, för att jag inte skulle dra med mig saker ner igen.

Nu idag gjorde jag det igen, när jag skulle lasta upp alla julsaker! Jag var tvungen att stuva om lite i vårt gigantiska vindsförråd, som typ är proppfullt, för att få plats med alla kartonger med röd-guldigt pynt. Eftersom jag nu då ha tvingat Fidde att konka upp tvn & tvbänken så är det extremt trångt däruppe. Men men, åter till omstuvandet.

Mitt i allt mitt bökande faller denna ful-söta kartong omkull och blottar sitt innehåll. Jag svär och ojjar mig för att jag måste böja mig ner i den trånga gång jag har grävt mig däruppe på vinden och sopa ihop allt skräp, samtidigt som jag har det gamla soffbordet lutandes över mig. Men här slutar svärandet och förbannelsen. För jag inser vilken kartong jag vält omkull.



Denna kartong har innehållit många saker i sina dar, allt från skolsaker till mössor. Men nu så håller den gömd alla mina hemligheter, minnen, resminnen & citat från livets gång i form av dagböcker, kalendrar, anteckningsblock, en pärm med blogginlägg från Lunarstorm-tiden och Haaaajdihow-bloggen och snart 13 år gamla hemliga brev. Vilken lycka. Visst, en del saker vill man helst glömma, men oj så roligt det är att läsa om en 10-årings olyckliga kärlek eller kommentarer som fällts med aningens för högt alkoholintag under resor till t.ex. Mallorca. Eller varför inte läsa och skratta, samtidigt som jag försöker rota fram ansikten som passar till namnet, åt en snygglista gjord av mig & Sarah under vår vistelse på festivalen Peace&Love. En rolig anteckning från festivalen är ju också när en kille kommer fram till Evelina och presenterar sig med namnet Seif, varpå Evelina svarar " Jaha, det känns tryggt!"

Men det charmigaste är nog ändå dessa "Hemlia brev" jag och Evelina skrev, en gång i månaden i 10 månader. Det är inte många meningar i varje brev, men det är ändå otroligt roligt att läsa. Vad man tänkte alldeles för mycket redan då, oj, oj.

Många svarta böcker med otroligt mycket skoj i dem, 2006 är nog ändå den roligaste!

 

Det första av de tio hemlia breven.
Kan säga att det som stod i var att jag var väldigt kär (t.o.m. älskade) i killen jag var ihop med! Och att Evelina var ihop med en kille också. =)

 

Avslutet på ett av breven som låg i kuverten med "KÄRLEK" skrivit över hela framsidan. "PS. Det du läs är super hämligt berätta alldrig något. DS."

 

Man kan ju inte annat än bara le.

 

Avslutar detta (för mig) väldigt roliga inlägg med ett citat från "sena tonåren", säger inte vem det är som sagt det, jag lovar det är inte jag. Men jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste, för det sammanfattade så himla bra den kvällen som det yttrades. Även att ni inte vet mer detaljer, så kanske det kan vara rätt kul utanför sin historia också?! Kanske? Eller det kanske bara är jag som tycker det är kul.

 

"Alla som är fulla räcker upp en hand! Jag räcker upp två!"

 

 

---

 

 

Avslutar lördagen med bio i Jkpg med Emelie, "Svinalängorna" är på tapeten.

Jag och Emilie har sen typ september haft film-kvällar någon gång/några gånger i månaden då vi tittat på HBO's två miniserie "Band of Brothers" och nu den senaste "The Pacific". Det har tagit sin lilla tid, men nu är vi klara med alla 20 avsnitt. "Band of Brothers" har jag (och Emilie?!) sett tidigare då den gick på Tv4 2002, men det var ganska länge sedan så det var kul och se om den. Båda serierna är ju så himla bra gjorda, verkligen intressant då de karaktärerna som man får möta är "verkliga" personer och inte fiktiva. Det är ganska mycket "pang pang" och en del lite läbbiga och otäcka scener, speciellt i "The Pacific". Herregud, jag vet inte hur många gånger en galen japan som gapande och skrikande sprang mot sin död, skrämt mig under vintern framför tvn.

SE!

James Bagde Dale som Robert Leckie

Efter skridskoturen på Dammgatan så rullade vi några meter, hem till mina svärföräldrar och tiggde kaffe och lekte med kisseungarna. Marylins kissekatter är ju de sötaste. Här kommer en liten film när Fidde leker med dem så hjärtat bultade som attan på ungarna.

 

I eftermiddags så snörade jag på mig skridskorna och varvade mig varm på Dammgatans isrink, medans Fidde skottade väg för mig. Jag är verkligen imponerad av Fidde, som han skottade alltså. Planen är ganska stor faktiskt, inte som Movalla då, men men. Finns en liten film lite längre ner, som Fidde filmat lite snett, tur är väl det för då ser man inte mina tappra försöka att vara isprinsessa så väl =) Har lite lust att åka imorgon igen, om inte på Dammgatan så kanske IP.

 

Medans jag snörade på mig mina skridskor hade Fidde hunnit att skotta 1/3 av planen...

Men han bara fortsatte, medans jag åkte och runt och störde honom =)

 

 

och snart kunde jag åka på hela planen.

 

Jag vill bara poängtera att detta är inget nyårslöfte! Detta är bara Lisabeth som är trött på vad vågen visar. Jag är också förbannat trött på att när man sitter ner så rullar byxkanten/leggingskanten sig ner över kullen till mage och liksom stannar precis under magen och love handles, det är obekvämt. För att inte tala om hur pinsamt och okul det är att gå och dra i byxorna hela tiden.

Så jag ska ta tag i mitt liv och gå ner några kilon. Bantning och äta nyttigt funkar inte för mig, utan jag kommer att äta som jag brukar (vilket inte är såå mycket), men kanske dra ner på chipspåsar. När jag tidigare gått ner i vikt så gick jag väldigt mycket (dels på jobbet men även på fritiden) och åt oftare, så det ska jag testa nu. Jag har redan kört 2st 30minuters pass på Fiddes crosstrainer, i måndags och idag, så det ska jag fortsätta med hade jag tänkt.

Nej, nu ska jag springa ner till tvätten och dona lite.

 

Till min vita kappa blir nog denna väska och dessa handskar toppen! Tack, snälla mamma!

Idag har jag bakat lite frallor...de blev inte riktigt som de skulle men det behöver ju ingen veta =)

 

Har inte presenterat min nya vän ännu, men här kommer bilder. I just love her! Hon har hjälpt mig göra pannkakor, baka kladdkaka & dumlekakor och idag frallor. Vår vänskap kommer att hålla i många år tror jag. Jag menar, se bara på färgen =) Detta blev alltså en julklapp från mor&far.

Hela dagen har jag gått och ojat mig över att jag har så ont i tandköttet på ena sida av munnen, det värker som bara den, det är förmodligen infekterat. Så efter att ha gått runt och ojat mig, som Lina i "Emil i Lönneberga" så blir det ännu värre, för nu har jag svinont på andra sidan munnen också i tandköttet där. Längst bak i tandraden, så förhoppningsvis är det pga av att jag ska bli lite visare =)