Varning för folk som inte gillar att läsa om sånt som kommer ur munnen.

Igår när jag vaknade trodde jag att jag skulle ha en alldeles underbar måndag och jag skulle fika i goda vänners lag och att jag skulle köpa mig en lampa som jag velat ha ett bra tag och äntligen fått tag i en som jag har råd med.

Meeen. Jo, jag fick tag i lampan och den var så fin som jag tänkt mig. Men påväg till Jönköping från Gränna, så började det flimmra framför ögonen och jag såg inte alla bilar framför mig, eller de i andra körfältet eller de som körde om. För er som haft migrän med synrubbningar vet vad det är jag snackar om. Er andra, önska aldrig att ni råkar ut för det. Det är förjävligt. Så jag bet ihop och körde så försiktigt jag kunde och försökte vända huvudet så att jag såg vägen hela tiden, eller åtminstone vägkanten så jag visste hur jag körde. Jag vet, livsfarlig, men vad tusan skulle jag göra? Jag kunde ju inte stanna hipp som happ på motorvägen. Så jag sa till mig själv att om jag försöker ta mig till Eko så kan jag köpa någon migräntablett, vatten och ringa Joanna och se om de kan hämta mig. Jag visste att Joanna var hemma för jag hade tänkt att träffa henne innan jag skulle fika med tjejerna. Tar mig med nöd och näppe till Eko, men såklart har de ingen Eeze så jag blir osäker på vilken tablett som är bäst. Så jag ringer min sjuksystrar och får ett besked. Får i mig tabletten och sätter mig ner och så ringer Joanna och säger att de kan komma och hämta mig, vilken tur för det hade jag ju glömt igen att jag skulle fråga.

Så de kom och hämtade mig, så fick jga lägga mig på deras soffa och så låg jag där som ett kolli. Nu hade också domningarna i armen, näsan, läppen och tungan börjat. Vidriga vidriga migrän, jag hatar dig. Redan här var det den värsta migrän anfallet på några år faktiskt. Efter ett tag kände jag att banne mig jag kommer att spy. Så fick rusa till toaletten. Efter det kändes det lite bättre, skönt tänkte jag, det kanske stannar här. Men onej.

Kunde skicka sms till Fidde och tjejerna om läget så de visste. Fidde var så snälla att han erbjöd sig att ta tåget eller åka med en jobbarkompis för att hämta mig. Jag kunde absolut inte köra hem själv. Så sagt och gjort, Fidde fick skjuts av en jobbarkompis, "toppen-Ladde" =) När Fidde skickade sms om att han närmade sig så kände jag att jag inte såg tvn som jag gjort innan, alltså började synrubbningarna igen. So here we go again. Synrubbningar, domningar, huvudvärk. Fidde kom och hjälpte mig ut till bilen. Nu började illamåendet komma igen. Jag hatar att spy och jag får verkligen panik, speciellt när jag inte vet vart jag ska vända mig. Tycker synd om Fidde, herregud det är inte lätt att stanna på motorvägen och man vill ju inte ha spya i bilen. Men vi hann stanna till och jag kunde sträcka mig ur bilen. Sen var det bra igen och vi kunde åka hem och jag kunde ta mig upp till lägenheten och vila.

Sen efter någon timme så mådde jag mycket bättre, finns baksmälle-huvudvärken fanns där. Så jag ville testa att se om min lampa blev bra där jag tänkt mig. Jag kämpade som ett djur (inte riktigt kanske eftersom så fort jag tog i gjorde det ont i huvudet) för att få kontakten, men det gick bara inte. Det tog ett tag och många försök innan jag förstod att den inte passade, för den var inte en sån där jordad eller vad det heter. TRÅKIGT. Men pappa löser allt =) Så det ska nog bli ljus i den snart ska ni se och då kommer bild. När jag ringde mamma & pappa så fick jag veta att mamma också haft vidrig migrän igår och så läste jag på facebook att en kompis också haft det, fy tusan var det Migrän-dagen igår eller?!

Kvällen avslutades med ett avsnitt av "I Anneli", tur var väl det annars hade det varit en förfärlig dag.

Sorry för det långa tråkiga inlägget.