Ni som känt mig sedan barnsben vet att jag kunde spara på de mest konstiga saker, prylar och papper och pyssel. Mitt rum var ibland så fullt att man knappt kunde ta sig mellan dörren och sängen (det kan också ha varit att jag inte städat upp leksakerna, men aja, haha). En del småsaker har jag ingen aning vad jag hade för någon nytta utav, man ju fråga sig varför jag t.ex. samlade på tomma vykort, eller vart alla småsaker tagit vägen under åren. Men en sak som jag är så himla tacksam för att jag sparade på och som jag har dragit med mig i "alla" år är...

...denna grymt fula pärm/papperssamlare. Jag fick den av mamma i början på 90-talet och i denna har jag sparat födelsedagskort från i princip alla födelsedagar och andra små papperslappar. Förutom massa kort så finns en grymt värdefull sak i denna pärm och det är en dikt som min gammelmorfar, Morfar Allan, skrivit (visst den är kopierad och jag tror Mormor har orginalet men ändå). Den betyder mycket.

Det är så himla roligt att ta upp denna pärm ibland och kolla på alla små kort och papper. Det är så mycket känslor innanför de två plats-ryggarna. Det är väldigt roligt att läsa min farmors födelsedagskort och andra kort från henne för hon skriver ofta någon fin dikt eller något meddelande som gör att man minns födelsedagarna på ett helt annat sätt.

Här ser man några av alla kort som finns i pärmen, i alla möjliga former. Jag kommer ihåg att jag var extra glad  och nöjd med två kort jag fått från min morbror. Vad lite det behövdes för att glädja en liten flicka, haha.

Sen måste jag ju bara säga att jag önskar att jag kunde skriva lika fint som min Farmor och min Mormor. Tänk och kunna texta så fint. När jag själv skriver ser jag ju inte ens vad jag själv skrivit.

Kanske ett tråkigt inlägg men jag bara kände att jag ville berätta om min lilla gömma, som gjorde att jag kom på lite bättre humör =)