Det här är fjärde dagen jag är hemma igen efter två veckor i Thailand och längtan bort igen är den värsta jag någonsin varit med om. Jag vill iväg igen, NU! Jag är så folkskygg att jag inte ens har varit och handlat i byn ännu för att slippa träffa folk. Jag vill ha något kul att se fram emot...just nu är det extremt tomt på den fronten. Sista provet på torsdag (inte börjat förbereda mig ännu) och sen är det fem veckors jobb som väntar! Visst jag är uppbokad i någon vecka nu med möten, planeringar och kalas men jag vill ha någon resa, något ställe där jag känner jag är ensam och jag bara kan vara utan att behöva känna måsten hela dagarna.

Och pengar för att hitta på små utflykter i sommar har jag inte heller. Vi har bestämt Liseberg i alla fall. Det är på sin höjd vad jag har råd med om jag inte nallar från mina försäkringpengar som jag ska försöka att lägga av med. Ibland säger en liten röst att det är okej att spendera dem på resor och utflykter och ibland säger rösten NEJ, spara. Men vad tusan ska jag spara det till? En resa längre fram eller?

Jag känner mig lite depp just nu som kanske märks. Känslan kom redan i onsdags kväll när jag satte mig i soffan och kollade på tv. Jag liksom bara "jahopp, redan tillbaka till verkligheten." Resan var som bortblåst. Tiden går alldeles för snabbt. Innan jag åkte kände jag att jag trivdes med allt i mitt liv just då, men nu är allt det raderat, känns som jag inte trivs någonstans, men någonting. Blä blä blä.

Var bara tvungen att skriva av mig lite nu.

Ser det inte skönt ut?!