God Morgon, God Morgon!

Jag har jävligt ont i huvudet och jag mår illa. Det känns som hela världen gungar så fort jag ställer mig upp eller om jag försöker fokusera på något. Hela kroppen värker som om jag hade åkt runt i någon sorts jävla torktummlare. Det suger i magen efter mat, men det kommer bara bli godis och chips känner jag.

Gårdagen var trevlig och kul på många sätt men på många extremt jävla sexfixerad och jag kände mig faktiskt lite trakasserad ibland. Men visst om jag nu har på mig ett linne med lite urringning så är det visst något jag får räkna med när man är ibland gubbsjuka män. Den ena ber mig stå still så han kan titta på mina bröst i urringningen, den andra slickar mig på armen och ryggen, den andra säger att "jag är en sån skön människa, en sån man blir så glad av" medans han i nästa mening säger att jag gör honom kåt! Men tyvärr har jag tappat respekten för säkert tre-fyra av de jag verkligen hyst stor respekt för. Tråkigt tråkigt. Känner inte så stor lockelse tillbaka till det företaget, tyvärr.

Jag har sedan jag blev tillsammans med Fidde kommit på att jag är en extrem egoist. Jag tror jag tänker på honom t.ex. eller andra men tydligen tänker jag bara på mig själv. Igår hände ytterligare en sådan händelse. Det var meningen att jag skulle åka hem tidigare för att umgås med vänner och fira Evelinas 20årdag. Men jag kom överens med Evelina att om jag hade roligt så fick jag stanna kvar. Och jag hade roligt och jag kände även att jag var lite för full för att stapla in hemma hos henne så jag stannade kvar och tanken var att jag skulle åka hem med halv tolv bussen, som stilexo stod för. Det trodde jag att min kära pojkvän skulle bli glad för och att han också tänkt åka hem med halv tolv-bussen. Så när klockan var tjugo över elva så började jag göra mig i ordning för att gå till bussen och hämtade våra jackor etc.och så samlade jag in mina mannar och gick. Jag märkte att Fidde var lite sur så jag frågade vad det var och om jag gjort något. Då var det ju tydligen så att i och med att jag ändrade mina planer så pajade jag hans. Han skulle gått ut med Landin efteråt och nu blev han lämnade ensam. Kände mig jävligt dum, att jag stressat på honom att gå till bussen som om han inte hade något val. Vilket så klart han hade, han kunde stannat kvar tillsammans med de andra och fortsatt kvällen. Nej, då kommer boss-lisabeth och bara, "kom nu! bussen går om tio minuter, här är din jacka och din öl, let's go!"  Jag trodde jag var snäll och påminde honom om att klockan var så mycket och jag trodde att han hade haft nog. Men obviously not!

Det är ofta jag gör en sån här grej, tänker inte att personen i fråga tänkt en annan bana än mig. Som en gång när vi hyrt film så säger han att "ska vi ringa föräldrarna och fråga om de med vill se filmen?" "Ja, självklart. Jag ringer!" Svarar jag och ringer upp mina föräldrar och de säger ja. När jag lagt på luren så säger han "Jag tänkte ju på mina föräldrar men du var ju så snabb och ringa dina så nu åker vi dit då" Upps, att jag inte tänker. Jag måste lära mig. Nu sen jag börjat reflektera över detta har jag kommit på att jag varit sån här hela mitt liv och jag ber om ursäkt om någon av er där ute känner er överkörda. Jag har bara inte tänkt på det!