Hur ska man förklara att vi svenskar är pryda och väldigt blyga, att vi inte säger till vem som helst att vi älskar dem. Att det inte alls finns i vår så kallade "kultur" (vad kan man kalla svensk kultur, egentligen?!). Hur berättar man på enklaste svenska att när man verkligen älskar någon så säger man det till den speciella personen, inte för tidigt, inte för sent, inte för ofta och inte för sällan. Att man inte bara strör den fina meningen omkring sig. För det är liksom inte något man bara slänger ur sig...

Hur förklarar man det för en som har spanskt blod i ådrorna och uppväxt i en helt annan kultur. Som är född och uppvuxen med ett språk, där man kan smöra för en tjej med olika ord och meningar, varje dag, år efter år utan att det blir blasé, för mycket eller bara helt enkelt sjukt ointressant.

Hur gör man?! Tell me about it.