Halloja!

Idag gick man upp tidigt, ringde min goda vän Sarah. Vi båda pratade om vad vi skulle hitta på för något skojigt nu när vi båda var lediga i några timmar. Vi pratade om att ta en fika, och vi ville baka något till fikat. Jag som varit sugen på Cheesecake i flera veckor föreslog att vi kanske kunde göra det, Sarah hade också tänkt på det vi slog klubban i bordet och satte slag i virket. Jag satte mig i bilen och hämtade upp Sarah, åkte tillsammans ner till affären vid pensionärstid och handlade de ingredienser till Cheesecaken som Sarah inte redan hade hemma.

Sen bakade vi...

Senare åt vi tillsammans med Ida...






Sen började vi skriva ihop ett brev till alla 9Care årgång 2004 angående vår resa till London över påskafton detta år...



DING DONG Klockan slog halv två och jag var tvungen att åka till jobbet.

Jag som hade trott att bara för dagen började toppen i goda vänners lag (Är det så man säger/skriver?) och den så efterlängtade cheesecaken, så skulle den så klart fortsätta så, men oj så fel jag hade. Allt på jobbet var piss och gick bara fel. Inga bitar passade, fick prova säkert 50st två-tre gånger innan jag visste om jag skulle kasta dem eller låta dem vara kvar. Jag hade redan ont i handleden sedan igår och det blev inte direkt bättre av detta. Sen läckte min maskin skärvätska över hela golvet. Fick metalflisor i ögonen, skärvätska över hela mig, slog och klämmde mig på verktygen. Ja, allt var piss. Men igenom denna misär så gick en tanke på den goda Cheesecaken därhemma, biten som jag skulle ta när jag kom hem.

När jag kommer innanför dörren går jag direkt till kökskåpet för att hämta en tallrik att lägga min nu MER efterlängtade Cheesecake än någonsin. Då i diskhon ser jag "kadaverna" (resterna) från min kakform, hjärtat slår dubbelt upp och jag skriker på mamma och pappa "Gud nåde er om ni ätit upp hela Cheesecaken!" Men jag reagerade a bit too much, de hade bara smakat varsin bit och sedan plastat in den. Tur för dem!!

Jaja nu ska jag sova igen. Ha de gott.